Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt tätt mellan fiken

Östersund måste vara en av de fikatätaste städerna i landet, åtminstone i förhållande till sin storlek.

Annons

Om man tittar på stan från Kupan i söder till Jamtli i norr ligger där säkerligen minst 12 kaféer, och då har jag inte räknat de ställen där man förutom maten kan få sig en fika. Studenterna har förstås sitt Campus med kaféer.Till och med i öster i Lillänge finns det ett kaffeställe, ett passande namn, för där är inte mer trivsamt än i väntrummet på järnvägsstationen. Vore det inte lämpligt för Coop att göra något mysigt i denna urtråkiga byggnad? Jag bjuder på tipset.

För piffat upp sig har man minsann gjort hos veteraner som ”Wedan” och Törners – tyvärr strök den rara ”salongen” med hos den sistnämnda, livligt sörjd av det äldre klientelet. Mittpunkten har också rott upp inredningen, så nu väntar jag bara på grannen tvärs över gatan.

Det finns alltså en uppsjö av konditorier men försök inte att få ett bord exempelvis på fredagarna, när folk strömmar ut efter konserten i Gamla kyrkan. Då är det trångt om saligheten, ska jag säga. Nå, vad köar man efter? Utbudet verkar vara ganska likriktat. Dammsugare, mazariner, wienerbröd, biskvier; är det månne vad man beställer? ”Tjillevippen”, kanske. Denna fluffiga maränghistoria som, tror jag, är alldeles speciell för Östersund. Rätta mig om jag har fel! Och caffelatte, förstås, innedrycken framför alla andra. Men vänta bara, téet är på gång!

Det var andra seder förr. Då gick man på Kondis och blev serverad vid bordet. Bredvid kaffekoppen fick man ett glas vatten. Bakelserna bars fram på en bricka av servitrisen i svart och vitt och man fick högtidligen välja. Inte reflekterade man över att ganska många andats baciller över dem? Man åt med förtjusning. Och överlevde!

Mer läsning

Annons