Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rasrisken är stor i Åre

Flera dagars intensivt regnande gav höga flöden och stor materialtransport i flera bäckar i området. De största skadorna skedde vid Lundsgården (Lundsgårdsbäcken) och vid väg E14 och Åre Fjällby (Östliebäcken).

Annons

Detta skulle kunna vara en beskrivning av fredagens händelseförlopp men det är det inte utan ett citat ur en rapport av VBB Viak från 1993: ”Slutrapport om Avrinning och erosion i Åredalen”. Raset som beskrivs hände den 12 september 1988 och är steg för steg en exakt upprepning av nuvarande rassituation.

Då som nu var det värst vid Lundsgårdsbäcken och Östlienbäcken. Lundsgårdsvägen totalförstördes. Östlienbäcken svämmade över och tonvis med jord, sten och bråte rasade ner och orsakade stopp på E14.

Efter det raset sökte Åre kommun bidrag för erosionsåtgärder. En stor del av den miljon man fick från Räddningsverket användes till att bygga erosionsdammar i Östlienbäcken.

– De har inte tömts sedan dess, konstaterar Yngve Larsson, tidigare räddningschef, när han nu betraktar förödelsen. Han minns väl höstdagarna i september 1988 då raset skedde. Det här raset är identiskt, säger han.

Enligt både Skistar och räddningstjänsten/kommunen har rasen skett i naturen och kan alltså inte skyllas på exploateringarna på fjället. Men i rapporten, som var beställd av Åre kommun och Räddningsverket, håller man inte helt med om det utan skriver:

”Att problemet har aktualiserats under senare tid beror på den ökande exploateringen av området”.