Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasister fram när (s) backar

Socialdemokraterna i Europa går tillbaka. De främlingsfientliga partierna går framåt. Kan det finnas ett samband? Javisst, finns det samband, flera till och med.

Annons

De främlingsfientliga partierna har i allmänhet starkt populistiska drag, och plockar populära krav från både höger och vänster. Men politiskt opererar de ändå alltid på högerkanten, och det är där de har lättast att få gehör för sina krav. Det är borgerliga regeringar som släppt in de främlingsfientliga partierna i den demokratiska stugvärmen och gett dem politiskt inflytande. Utifrån den positionen har de sedan, som i t ex Danmark, lyckats infektera hela den politiska miljön i landet. Smygförgiftningen har tyvärr också drabbat de danska socialdemokraterna. Men i allmänhet är det vänsterpartierna som bjuder det hårdaste motståndet mot de främlingsfientliga krafterna i Europa.

Ingen förvånar sig över att nazismen inte är helt utrotad i Österrikes Alpdalar. Men hur har historiskt toleranta länder som Danmark och Nederländerna kunnat drabbas så hårt av den rasistiska smittan? Nederländerna får i dagarna en ny regering bestående av det högerliberala VVD och det kristdemokratiska CDA, med stöd av Geert Wilders främlingsfientliga PVV. På regeringsprogrammet står, förutom budgetnedskärningar, ytterligare skärpningar av invandringslagen och förbud mot burka. Tydliga eftergifter till Wilders.

Vi får se hur det går i Sverige. Reinfeldt tycks tro att oppositionen alltid kommer att rusa till och rädda honom från att tvingas acceptera öppet stöd från Sverigedemokraterna. Men hur principfast är Reinfeldt om de rödgröna partierna inte viker sig för politisk utpressning från högeralliansen? Reinfeldt kunde ha erbjudit socialdemokraterna talmansposten, men gav hellre Sverigedemokraterna chansen till inflytande. Hur de utnyttjade den är inte känt när detta skrivs.

När socialdemokratin går tillbaka, försvagas också det parlamentariska motståndet mot de högerextrema partierna. Men det är inte det enda som händer. Främlingsfientligheten har, som den nyvalde ledaren för Labour i Storbritannien Ed Miliband

påpekar, framför allt sociala och ekonomiska rötter. Människor föds inte till rasister, men oro för jobben, ekonomin och den sociala tryggheten kan göra dem benägna att lyssna på grupper som lägger skulden för problemen på invandrarna.

I dagens Europa sitter den sociala tryggheten trångt. Den ekonomiska kris som utlöstes av excesserna på finansmarknaderna tvingar länderna att anpassa de offentliga utgifterna till lägre ekonomisk aktivitet. För högerpolitiker ger detta en välkommen möjlighet att attackera de solidariska system som byggts upp under årens lopp och ge ytterligare spelrum åt egennytta och vinstintressen.

De socialdemokratiska partierna i Europa, under ledare som Tony Blair och Göran Persson, hakade på avregleringarna och privatiseringarna i tron att dessa skulle stärka välfärden. När krisen kom, stod socialdemokraterna rådlösa och kunde bara bevittna hur väljarna vände dem ryggen.

Det finns länder som gått emot strömmen. I Norge har en rödgrön regering höjt skatterna och förbättrat välfärden. Den rödgröna politiken har berövat det främlingsfientliga Fremskrittspartiet allt politiskt inflytande. När de illa tilltygade socialdemokratiska partierna i Europa nu funderar på hur de åter ska bli relevanta för väljarna, bör de ta en titt på Norge. Det går att vinna brett väljarstöd för en solidarisk politik, som slår undan benen på extremisterna.