Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rasismen skördar ännu ett offer

Annons

Artonårige Michael Brown från Ferguson i delstaten Missouri i USA var på väg till sin farmor för att hälsa på när en polis sköt honom till döds. Michael Brown var enligt vittnen obeväpnad och höll sina händer i luften när flera skott träffade honom.

Händelsen har skapat stora rubriker i amerikanska medier och flera paralleller har dragits med dödsskjutningen av sjuttonårige Trayvon Martin 2012. Martin och Brown hade många likheter. Båda var unga män, båda var obeväpnade, båda var afroamerikaner. Båda blev dödade av poliser, och ingen av dem hade utifrån vittnesmål gjort motstånd eller ens gjort något som motiverade ett gripande.

Michael Browns obegripliga död har lett till upplopp i både Missouri och resten av Amerika. Demonstranter kräver att polisen grips och att en rättegång genomförs. Michael Browns familj och vänner berättar historien om en ung kille med drömmar om att studera på universitetet. En kampanj sprids i sociala medier för att uppmärksamma hur medierna tenderar att framställa afroamerikaner som brottslingar, medan vita amerikanska brottslingar porträtteras som bra killar.

Och just det handlar en stor del av diskussionen om. Hur den strukturella rasismen tar sig uttryck i samhället. De som nu är kritiska mot polisen i Missouris agerande ställer de retoriska frågorna ”hade detta hänt om Michael Brown varit vit?”, ”hade detta hänt om det hade funnits en kamera i närheten?” och ”hur skulle tongångarna ha varit om rollerna varit ombytta?”. Det handlar om privilegiet som finns i att vara vit och att sällan eller aldrig misstänkliggöras. Om förtrycket i att inte vara vit och ständigt behöva vara på sin vakt i sitt beteende för att inte misstänkas för något.

Polisen som sköt Trayvon Martin fick inte ens efter sin rättegång några konsekvenser för att ha orsakat den unge mannens död. Vad som nu kommer hända i Fergusonfallet är oklart. Polisen hävdar än så länge att Brown innan sin död hade befunnit sig i ett bråk med polisen i fråga, men vittnesmålen dementerar detta.

En journalist på nyhetssajten Al Jazeera skriver i en krönika att hans europeiska vänner upprörs över hur denna typ av händelser kan ske i USA. För icke-vita amerikaner är hot från polis och annan ordningsmakt vardag. Men inte heller Europa, eller Sverige, är befriat från strukturellt förtryck.

När jag hör om dödsskjutningen i Ferguson tänker jag på operationer som Reva. Jag tänker på avslöjandet av polisens romregister. Jag tänker på dödsskjutningen i Husby, som ledde till kravaller. Även i Sverige är den strukturella rasismen en del av vardagen, även om den sällan mynnar ut i att människor skjuts på öppen gata.

Vi kanske aldrig får veta varför Michael Brown inte finns i livet längre. Men oavsett vad som låg bakom polisens agerande där kan vi konstatera att krafttag mot rasistiska stereotyper och fördomar behövs. Inte bara i USA, utan även på hemmaplan.