Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasande magisk streetdans

/
  • Accrorap berättar historier om flykt till Europa och sökandet efter en ny identitet med hjälp av rasande skicklig streetdans.Foto: Gilles Rondot/Riksteatern

Ibland vill jag inte vara massmedium. Ibland önskar jag bara att fler än alla som redan var där (en näst intill full teatersalong) fått uppleva samma sak som jag.

Annons

Det är sällan jag lämnar en föreställning med ömmande handflator. Det gjorde jag igår efter Douar med franska Accrorap. Jag var förmodigen inte ensam.

Det finns lager. Ett: Accrorap är rasande tekniskt skickliga. Två: Kader Attous koreografi klickar som ett urverk. Tre: Koreografin berör samtiden och historien om två kontinenter med ett medelhav emellan.

Douar skapades under Frankrikes Algeriet-år 2004. Ordet är arabiska för tältläger. Kader Attou är en av alla dem som vuxit upp i Frankrike, i en förort till Lyon, med algeriska föräldrar. Accrorap grundade han tillsammans med fyra vänner 1989. 2008 utsågs han till konstnärlig ledare för ett av Frankrikes koreografiska centrum. Det var första gången som en koreograf från streetkulturen förärades en sådan utnämning.

Innan allt börjar tänker jag på brinnande bilar i franska förorter och små gummibåtar över svarta vatten. Så enkelt blir det inte. Det är bra.

Förmodligen finns mer av det i ljudlagret av franska röster som är svåra för mig att snappa upp. Men historien om flykt finns också i musiken som blandar hiphopbeats med nordafrikanskt slingrande tongångar.

I en mycket vacker scen svävar ljusinramade passfoton av sju män med blå himmel i bakgrunden strax ovan scengolvet. Är de saknade eller söker de sin identitet? Flera läsningar är möjliga.

Jag tänker på passfotot som identitetshandling och hur identiteter svävar över Medelhavet och andra hav. På hur en hel människa reduceras till några bokstäver och ett porträtt i en liten bok som blir den enda identitet det nya landets gränspolis bryr sig om.

Det finns också ett starkt element av flykt i koreografin. Massrörelse, en dansare stannar till, gör ett solo, flyr bort i en ny massrörelse, nytt solo, ny flykt. Flyktelementet är tydligast i koreografins början och avslutande del. Allteftersom kläs de flyende av – även bokstavligt. De uniforma ytterrockarna blir till bara överkroppar. Där finns en annan vila och riktning i koreografin som också har många komiska inslag.

Där finns drömmarna tillbaka till det gamla landet och tankarna framåt mot det nya. Ett viktigt scenografiskt element är de rutiga plastväskorna, de universella fattigmansresväskor som bygger skulpturer med dansare i topp, och själva dansar över scenen.

Accrorap arbetar också med illusion på ett sätt som är fascinerande i sig och som till viss del vilar i streettekniken. En maskklädd dansare förvränger kroppens perspektiv på ett komiskt sätt. Magisk kroppskontroll skapar stroboskopdans utan stroboskop.

Östersundspubliken vill inte sluta applådera. Det bästa av allt: streetstilen tillåter extranummer. Det är magiskt.

Mer läsning

Annons