Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rapport från en skrämmande vardag

Annons

Det är stress, press och hetsjakt på minuter - och pengar. Så beskriver Expressens Anna Bäsén jobbet som timvikarie på ett privat hemtjänstföretag. Bäsén arbetade som undersköterska innan hon sadlade om till journalist och i sommar har hon wallraffat på hemtjänstföretaget Bonitas. Det hon har att berätta är skrämmande för många, men för andra anställda i branschen bara en beskrivning av vardagen.

Många kommuner har utnyttjat LOV, lagen om valfrihet, till att kraftigt sänka kostnaderna för hemtjänsten. Från många håll kommer larm om att timpriserna är så låga att det inte går att upprätthålla en bra verksamhet längre.

Det finns många seriösa hemtjänstföretag, men också många som utnyttjar personalen till det yttersta för att pressa ut en vinst. I Stockholm saknar sex av tio hemtjänstföretag kollektivavtal.

Ett av dem är Bonitas, som Anna Bäsén skriver om. Hon berättar om en arbetsdag där minuterna inte räcker till, hur hon hoppar över lunchen för det mesta, hur tidsschemat spricker om en vårdtagare ramlar eller behöver tvättas, hur tiden som är beräknad för att ta sig mellan vårdtagarna är så snålt tilltagen att hon får jobba gratis för att hinna om hon fastnat i rödljus för mycket. Hon berättar om hur hennes kropp säger ifrån och hur ofta hon gråter för att hon känner sig otillräcklig.

De gamla, vårdtagarna (eller kunderna, som företaget kallar dem), är ofta ledsna över att personalen inte hinner prata med dem. De är också trötta på att ständigt behöva möta nya ansikten, aldrig få någon personlig kontakt. De får inte alltid den hjälp de vill ha, behöver eller har rätt till.

Trots att Anna Bäsén beskrivit för Bonitas vd hur det gått till under hennes tid på företaget säger han att det inte finns något behov av kollektivavtal. Han tycker inte heller, inte ens efter att ha hört hur svårt det är att få tidsschemat att gå ihop, att det finns någon konflikt mellan att driva ett lönsamt företag och en bra omsorg.

Det Anna Bäsén har gjort är viktig journalistik. Hon har beskrivit en verklighet som sällan skildras. Hon skriver: ”De gamla och deras anhöriga är beroende och utsatta. Personalen i hemtjänsten har låg lön och ofta osäkra anställningar. Många törs inte klaga. I valrörelsen hörs deras röster inte alls. Vi är det osynliga folket. Och vi är hundratusentals.”

Det borde inte få gå till så i ett modernt välfärdsland. Vården av våra sjuka och äldre borde inte få styras av prispress och vinstjakt. Det är ett sjukt system.