Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ranelid i högform – ett förfärligt tramsande

/

Metaforen, det bildliga uttrycket, har blivit ett signum för Björn Ranelids texter.

Annons

 Väl medveten om att han själv kommit att framstå som något av en metaforens mästare har han till och med instiftat ett pris för bäst formulerade metaforer och aforismer.

Inte helt oväntat flyger alltså metaforerna över sidorna från den första till den 300:e och sista sidan i hans nya roman ”Kniven i hjärtat”, som kommer ut idag.

Den handlar om en mördare och hans familj. Mördaren sitter nu inlåst på livstid och om denne mördare skriver Björn Ranelid inledningsvis, att ”när dagen har tömt sina fickor i fängelset finns ingen tröst och barmhärtighet kvar i fodret”.

Ungefär så fortsätter det hela romanen igenom. Det blir så parodiskt, affekterat och uppstyltat att man som läsare blir lätt vimmelkantig.

Den historia som Ranelid berättar har uppenbarligen en verklighetsbakgrund, men att det handlar om ett svartsjukedrama får man inte veta förrän på sidan 250, det vill säga i slutet av romanen.

Den ordblinde David, ingenjör och brobyggare, sitter alltså inlåst på livstid för ett dubbelmord han begått. Han besöks i fängelset av Författaren, som förutom att tillägna sig Davids historia för sin kommande bok, inspirerar den ordblinde mördaren att läsa sina tidigare böcker. Och den ordblinde David läser, beundrar och citerar Författarens metaforer och aforismer, som ”borde bli ett av budorden och hållas som heliga överallt på jorden”.

Ranelids självbeundran tar helt över berättelsen om dubbelmördaren och hans familj. Mördarens son blir med sin renhjärtade inställning, sitt engagemang, sin lysande begåvning och sin stora kärlek till en avbild av Frälsaren/Författaren.

Omständligt och mångordigt med upprepningar som något av ett stilmedel berättas historien om den ordblinde David och hans familj och hur han sitter inlåst på fängelsets säkerhetsavdelning. Att han tagit livet av hustrun och hennes älskare meddelas på några rader i slutet av romanen. Jag kan inte påstå, att det är en spänning som byggs upp, eller att det är en övertygande romankonstruktion.

I själva verket handlar ”Kniven i hjärtat” om Björn Ranelids förträfflighet som författare. Men ju mer han framhäver sig själv, desto mindre övertygande blir han.

Till slut blir det riktigt tjatigt. Ett förfärligt tramsande!

Mer läsning

Annons