Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rafflande historisk skildring etthundra år efter Bondetåget

Annons

Den 6 februari för etthundra år sedan tågade drygt 31 000 bönder från hela landet in på borggården vid Stockholms slott för att till kungen framföra krav på en upprustning av Sveriges militära försvar. Egentligen var det en från högerhåll initierad politisk demonstration, mot liberalen Karl Staaffs försvarspolitik som skulle komma att resultera i en unik konstitutionell kris när ministären Staaff avgick till följd av kungs Gustaf V:s så kallade borggårdstal. Händelsen har blivit omtalad som Bondetåget och Borggårdstalet.

Att kungen själv inte skrivit sitt tal förstod väl alla, även om både kungen och främst drottning Victoria agerade som politiska påtryckare och avskydde och konspirerade mot liberalen Staaff. Men vem hade skrivit talet som fick regeringen Staaff att avgå? Den konservative författaren Verner von Heidenstam misstänktes länge ha fört pennan, men det skulle dröja hela 37 år, ända fram till kungens död 1951, innan författaren till borggårdstalet trädde fram. Det visade sig vara den världskände upptäcktsresanden, författaren och debattören Sven Hedin.

Sven Hedin hade själv tagit initiativ till talet, som egentligen var en följd av hans engagemang för upprustning av Sveriges försvar, vilket inletts ett par år tidigare med utgivningen av pamfletten "Ett varningsord". Enligt Hedin själv en skoningslös stridsskrift fylld av agitatorisk kraft. I den försökte Hedin gjuta liv i den gamla rysskräcken och målade upp en överhängande hotbild mot Sverige. Pamfletten, som gavs ut av Bonniers, trycktes och spreds i en upplaga på en miljon exemplar.

I den stora försvarsstriden 1912-14, som det här har kommit att sammanfattas, var alltså Sven Hedin en av huvudfigurerna och kom vid sidan av kungahuset och toppolitiker som Karl Staaf, Arvid Lindman, Hjalmar Branting, Louis de Geer, Fredrik Ström och Z Höglund att ha ett avgörande inflytande över händelserna trots att han saknade formell politisk makt.

Med utdrag ur samtida memoarer och dagböcker, brev, referat och historiska protokoll har Axel Odelberg (sonson till den smått legendariske överläkaren i Östersund med samma namn) återgett dessa rafflande historiska händelser i boken "Med kungen som verktyg".

Odelberg gav 2008 ut en lysande fin biografi om den världsberömde upptäcktsresanden och författaren Sven Hedin. Men hur heltäckande biografin "Äventyr på riktigt" än var, så blev det många bitar över i det rika källmaterial som Odelberg hade att ösa ur. Det räckte till den 2012 utgivna boken om Sven Hedins kontakter med Nazityskland och Adolf Hitler personligen, och det räckte även till den bok som nu kommit ut om Hedins roll i Den stora försvarsstriden.

Det är många historiska personer som tar gestalt och får göra sin röst hörd i Odelbergs framställning. Så pass många att man uppskattar den lista med minibiografier över aktörerna i Den stora försvarsstriden som inleder boken. Därutöver ryter titanen August Strindberg från sin dödsbädd. Bland det sista han skriver är ett satiriskt vasst utfall mot Hedin betitlat "Farliga gåvor".

Axel Odelberg skildrar insamlingen till pansarbåten, rekryteringen till bondetåget, de hetsiga propagandamötena och de heta debatterna, ja, hela historien om försvarsstriden, med all dess spänning och dramatik.

Och han skriver journalistiskt medryckande, dramatiserar sin text med direkta citat och låter huvudpersonerna föra snärtiga dialoger byggda på samtida textkällor. På så sätt levandegör Odelberg ett stycke svensk historia, som mycket damm hunnit lagra sig över under det sekel som gått.