Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Raffinerat och avancerat med Peter Knudsen Trio

Annons

Gränslöst vacker musik bjuder pianisten Peter Knudsen med sin trio på i en nyutgiven CD med raffinerade och jazzinfluerade tolkningar av Maurice Ravels och Claude Debussys musik.

Han är inte den förste utövare i jazz- och populärmusikgenren som låtit sig inspireras av de båda franska impressionistkompositörerna. För Bill Evans till exempel, en av jazzens stora stilskapare, har intrycken av Ravels och Debussys musik haft avgörande betydelse.

Peter Knudsen arbetar med i huvudsak arrangerade tolkningar för triosättning av valda stycken ur de båda franska kompositörernas verk och resultatet blir en lågmäld, intim och mycket vacker musik av närmast meditativ karaktär.

Fast klangvariationerna är, som man kan förvänta sig, avancerade och raffinerade. Peter Knudsen vet hur han ska utnyttja pianotrions alla klangmöjligheter i den melodiska improvisationen.

Peter Knudsen, född och uppväxt i Östersund, där han också fick sin musikaliska grundutbildning, fortsatte sina studier vid Musikhögskolan i Göteborg, och där träffade han sina båda medmusikanter i trion, basisten Fredrik Nilsson och trumslagaren Daniel Olsson,

Trion har spelat tillsammans sedan 2003 och man anar att den tribut man ägnat Ravels och Debussys musik varit ett både långvarigt och krävande projekt.

Men resultatet är på sitt sätt överdådigt och gränslöst vackert när trion i sina utsökta och förfinade tolkningar låter ett slags nordiskt vemod smyga sig över de franska impressionistkompositörerna.

Jag har för mig att Peter Knudsen i något sammanhang nämnt Herbie Hancock och Keith Jarrett som sina stora förebilder inom jazzen, men här är det snarare en svensk jazzpianist som Jan Johansson man kommer att tänka på i hans på sin tid mycket raffinerade och av nordiskt vemod präglade jazzinspirerade tolkningar av folkmusik.

Men i ett stycke som Forlane ur Ravels Le Tombeau de Couperin tycker jag mig också höra en viss släktskap med Modern Jazz Quartets legendariske pianist John Lewis.

Javisst, det här är förstås kammarjazz av allra bästa märke, lågmäld, intim, med mjuka stråkdrag av Fredrik Nilssons kontrabas, lätta vispar av Daniel Olsson, allt mycket följsamt och klangmässigt välberäknat.

Det är svårt att säga vilket stycke den genuine jazzlyssnaren kommer att känna sig mest hemma med, kanske är det något av Ravel, men här gäller det att lyssna med riktigt öppna öron och ta till sig den klangrika värld som Peter Knudsen vill åstadkomma. Precis som Bill Evans en gång gjorde.

Jag tycker att Peter Knudsen med sina jazzinfluerade klassikertolkningar skapat sig en egen musikalisk profil som imponerar.

Mer läsning

Annons