Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rädslans politik göds i rädslan för våldsmannen

Annons

Än vet vi inte vem eller vilka som ligger bakom. Men tydligen härjar i Malmö minst en galning som med skjutvapen i sin hand mejar ner oskyldiga människor bara för att de ser ut som invandrare. Då är det svårt att inte tänka på den så kallade Lasermannen. Denne gjorde livet osäkert för alla invandrare i Stockholm 1992.

Inte för att alla attackerades. Men alla hade anledning att oroa sig eftersom ingen annan förklaring gavs till dåden än att vilken invandrare som helst kunde drabbas. Det handlar om ett raffinerat sätt att skapa oro och rädsla som i förlängningen kan skapa ökade motsättningar. Lasermannens syfte beskrivs oftast inte som politiskt, även om det skedde i en tid då det populistiska och inte så lite främlingsfientliga Ny demokrati kommit in i riksdagen. Det handlade mer om en förvriden personlig tillfredsställelse.

Vad våldsmannen – eller våldsmännen – i Malmö står för vet vi inte. Det går rimligen inte att utesluta något motiv i dagsläget, där Sverigedemokraterna tagit över Ny demokratis roll. Det är också svårt för polisen att veta hur man ska agera. Redan den beskrivning man gör, skapar rädsla. Det är olyckligt om den blir större. Men det går ju heller inte att låtsas som om ingenting hänt.

I bästa fall skapas en gemenskap över gränsen mellan nya och gamla svenskar. Men av de första kommentarerna i tidningarna att döma, är risken stor att gränsen i stället cementeras. Sån blir lätt effekten rädsla och osäkerhet – inte minst när rädslan är befogad. Malmöpolisens arbete blir mycket viktigt för situationen i hela Sverige, om det värsta scenariot går in.