Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rädslan för EU sitter djupt

Annons

Det mesta tyder på att EU-parlamentet kommer att utse Jean-Claude Juncker från Luxemburg till EU-kommissionens nye ordförande.

Det borde inte vara speciellt kontroversiellt. Men det innebär samtidigt att den brittiske högerledaren David Cameron går på en smäll. Ja, den utdelades egentligen redan vid det senaste EU-toppmötet. Där stod Cameron till sist ensam med den ungerske högerledaren. Då står man långt till höger.

Det var klokt av Sveriges Fredrik Reinfeldt att inte hamna där. Han hade ju försökt sig på att medla i frågan på Harpsund. Men nu valde han att inte frondera.

Juncker ifrågasätts mest för att han anses för federalistisk. Han vill alltså stärka de EU-gemensamma institutionerna. Det är som jag ser det inte alls något fel.

Trots allt har vi i många år sett en utveckling där i stället regeringscheferna tagit åt sig alltmer makt. Om inget görs hotas till sist det gemensamma i EU, det som gör EU till ett unikt försök att överbrygga nationalismens dårskap.

Men Junckers kritiker har nog också en annan sak i tankarna. Denne kristdemokratiske politiker har växt upp i en tradition som helt saknas i Sverige. I detta fall handlar det om en kristdemokratisk fackföreningsrörelse.

Det är inget jag önskar mig i Sverige. Här hör arbetarrörelsen ihop. Men jag ser ett värde i att EU-kommissionen, när den nu leds av en högerpolitiker, ändå leds av någon som förstås värdet av att fackföreningar balanserar makten på arbetsmarknaden, så att också löntagarna får sin andel av det de arbetar in.

Sant är att jag hade föredragit den tyske socialdemokraten Martin Schulz som ordförande i kommissionen. Han får nu efter förhandlingar mellan partigrupper och de stora länderna nöja sig med att den första halvan av mandatperioden fortsätta som EU-parlamentets talman.

För detta har han fått kritik i bladen: var det inte Schulz som själv kritiserade kohandel i slutna rum. Han hade dessutom lovat att ordförandeposten i EU-kommissionen skulle gå till den största partigruppen i EU-parlamentet. När valresultatet stod klart sonderade han ändå med andra partigrupper för att se om han inte kunde få jobbet ändå.

Den tanken är om möjligt ännu mer skrämmande för EU-skeptikerna.

En parlamentarisk princip ökar förstås EU-parlamentets legitimitet. Men riskerar också att driva på i mer av gemensamma beslut.

Det är enda förklaringen till att svenska Miljöpartister reagerat så hårt mot att EU-parlamentet i går röstar över partigränserna för att förhindra att den EU-kritiska grupp där brittiska Ukip och italienska femstjärnerörelsen ingår, ska få en ordförandepost.

Själv tycker jag att det är bra om man lyckas förhindra inflytande för en grupp som tyvärr accepterat neofascistiska Sverigedemokraterna som medlem.

Annons