Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Radikal förändring

”Jag röstade faktiskt på sossarna förra gången. Jag tyckte Persson skötte jobbet bra, och litade på honom. Men i höst kan jag inte. Jag vill inte ha Vänsterpartiet och deras Europapolitik.”

Annons

Det är förstås inte jag som säger detta. Men en läsare har uttryckt det väldigt tydligt för mig. Det är lätt att glömma att Persson hade sina anhängare. Jag var inte ensam om att gilla hans inrikespolitik. Och valförlusten blev till sist knapp.

Sossarnas samarbete inom det rödgröna blocket har sitt opinionsmässiga pris. Desto viktigare är det att man får fram ett gemensamt alternativ som inte skrämmer mittenväljare som inte vill ha Reinfeldts politiska slag mot sjuka och arbetslösa, men inte heller en allmän EU-fobi. Vi ser dagligen hur de borgerliga bladen nu lyfter fram både Vänsterpartiets solkiga historia och Mona Sahlins tidigare tillkortakommanden allt i syfte att slippa diskutera de politiska alternativ som höstens val gäller.

Därför tror jag att gårdagens besked att de rödgröna enats om en syn på EU-frågorna, är viktigt. Speciellt viktigt är det eftersom det innebär långtgående eftergifter från Vänsterpartiets sida. Folkpartisten Carl B Hamilton kallar det ett lappkast och ifrågasätter om inte omsvängningen är lite väl smart. Andra på den kanten lär välja en andra vägar att avfärda förändringen.

Men jag kan inte se annat än att överenskommelsen innebär att både Miljöpartiet och Vänsterpartiet i allt väsentligt godtar det som i hög utsträckning blivit en enad socialdemokratisk syn på EU. Vi är med och ska vara med. Vi ska göra vårt bästa för att påverka EU i en mer solidarisk riktning där kampen för att lösa både jobbkris och klimatkris ska föras både i de enskilda länderna och i EU.

De rödgröna är positiva till fortsatt utvidgning av EU och man accepterar ett säkerhetspolitiskt samarbete så länge det kan förenas med fortsatt svensk militär alliansfrihet. De rödgröna enas alltså om att använda EU som ett redskap för en progressiv politik. Det är mer än välkommet.SS

”De rödgröna enas alltså om att använda EU som ett redskap för en progressiv politik.