Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rå volym med Hypertension

Det är som att hoppa fallskärm, det piskar mot öronen och efteråt känner man sig lycklig att ha överlevt. Det visade sig att öronskydd var lika nödvändigt som ett helskägg och turban i vissa delar av världen. Jag är i Hypertensions replokal.

Annons

Jag kommer in i deras domedagshåla och slår mig ned i en brunaktig soffa. Det är städat i rummet, och väggarna är täckta av affischer med olika metalförebilder. Spån från sönderslagna trumstockar ligger som ett täcke över heltäckningsmattan i rummet.

– Har du öronproppar eller? frågar August och tittar på mig genom det långa håret, och börjar hänga sin gitarr runt halsen.

I ett försök att verka ungdomlig och lite tuff så svarar jag vant:

– Nä, men ni kan ju dra igång ändå.

När August knäpper på de gigantiska Marshall-stärkarna får bara bruset av dessa alla ben i kroppen att knaka, och mina öron vill för en stund skutta av skallen och traska ut genom dörren.

Trummisen Axel lyfter upp ett par hörselkåpor mot mig.

– Tro mig, de kan komma att behövas.

När jag säger att de behövdes, så menar jag verkligen det. Trots att jag spelat i band hela livet så har jag nog inte varit i en replokal med en sådan rå volym att det kändes som att en stor arg kille vid namn Tinnitus stod och pucklade på mina öron.

Låtarna de spelar är snabba, aggressiva och hänsynslösa, och när de avslutar sista låten sitter jag bara och glor. Det är musik som gör sådant med en.

När de hängt av sig sina instrument så kommer de och sätter sig vid mig. Vi pratar om spelningen de hade på Yran under sommaren.

– Det var väl lite surrealistiskt. Och just att vi fick lira i cirkustältet och allt, berättar Axel.

– Men det var ju så satans varmt. Handsvetten gjorde ju att man tappade gitarrhalsen, fnissar Henrik.

Hypertension har även spelat i Stockholm.

– Just där fick vi verkligen svinbra respons.

När jag frågar vad de gör förutom att spela musik svarar de tre i kör:

– Bägers! Kolla in altaret!

Det de kallar altaret är en bräda där de tejpat upp en bild på en vuxen man som jag senare får förklarat är Axels pappa. Och bredvid fotografiet står det med stora bokstäver "Bägers!"

– Vi gillar öl och vi gillar Axels farsa helt enkelt. Bägers betyder öl förresten.

Ett amerikanskt skivbolag hörde av sig till killarna i Hypertension. I slutet av januari släpper de sin skiva "Primeval Tyrants Prevails". Detta gör de i samband med en spelning på Gamla tingshuset.

Hypertension är ensamma i stan om att lira den thrash/speed-metal som de gör. När jag tänker efter lite extra så är de nog ensamma i Sverige.

Om du är det minsta intresserad av metal eller snabb punk bör du ta en sväng förbi Hypertensions skivsläpp den 31 januari. De är skitbra.

Rikard Orvegård