Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Publiken svek Lai North

En studentpub är en studenpub, oavsett var man är. Folk vill mest käka billig soppa, dricka öl och snacka skit och jag avundas inte Lai North på torsdagskvällen.

Annons

Den tidigare uppvärmningen på TGIO på Tingshuset särskiljer sig. Sorlet av röster är här istället så högt man knappt hör något alls i början av spelningen och förutom en handfull män med skägg, som hänger i baren och lyssnar uppmärksamt, är publiken någon annanstans.

Men de stunder då omgivningen kopplas bort är ändå värdefulla eftersom musiken är ärlig och sårbar. Lai North är gammal punkare, säger han i ett mellansnack, och jag är fascinerad över att det är så här punkare kan låta när de blir mogna singer/songwriter/folk-män. En stund får han sällskap av vännen Johan Thirus på gitarr och det är trevligt.

Den punkiga attityden kan annars vara en fördel i kväll för, precis som han själv säger efter spelningen, så här blir det ibland. Men trots motgångar så står han där, på en liten scen, bredvid en julgran och ett piano intrasslat i dassigt rött glitter och plötsligt slår det mig att det inte blir mer punk än så här. Att han låter några låtar försvinna ur playlisten är förståligt men synd för "Buring forth" är en givande EP.

Ellen Lindgren