Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publicera namn eller ej?

Annons

Y Ännu en gång har en elitidrottare, nu ännu en gång en ishockeyspelare, åkt dit för rattfylla.

Att det är för bedrövligt, att det är för oansvarigt och att det är helt oförsvarbart att sätta sig i bilen och köra utan att vara nykter kan vi nog alla vara överens om.

Redan det faktum att elitidrottare är ute och festar mitt under pågående säsong är sorgligt och ett tecken på att något är fel.

Men ...

... och här blir jag nu som alltid lite betänksam.

Den nu aktuelle spelaren som konstaterats ha haft 0,22 promille i blodet, alltså 0,02 högre promille än vad som är tillåtet och dömts till 22 800 kronor i böter namnges i medier av skilda slag – i Aftonbladet exempelvis kompletteras namnpubliceringen även med bild.

Vad är det som gör att det blivit fritt fram att hänga ut just idrottsutövare på detta sätt?

Jo, men det är ju självklart. Idrottsstjärnorna är ju förebilder för ungdomar och måste därför ta sitt fulla ansvar, brukar det heta.

Klart att det ligger en hel del i det.

Men vari ligger poängen med namnpublicering och offentlighet?

Har svårt att se hur det underlättar för den enskilde och för arbetsgivaren, i det här fallet ishockeyklubben att vidta adekvata åtgärder för att ta itu med problemet. Tänker mig att det snarare försvårar för såväl ”skurken” som för hans anhöriga.

De enda jag kan komma på som likställs med idrottsstjärnor i uthängarsvängen är politiker.

Så långt kan jag hänga med i resonemanget och ha samma reservationer.

Ledande politiker ska ju också vara förebilder.

Men alla andra som ska vara förebilder?

Ska vi börja namnge lärare, fritidsledare, dagisanställda, journalister (det var ju också ena jäkla föredömen förutser jag invändningarna), ledare för kyrkans barnkörer och så vidare?

I konsekvensens namn borde det ske även om det tack och lov inte gör det.

Namnpublicering för medlemmar av vissa grupper eller inte.

Rattfylleridomarna mot idrottsstjärnor liksom den väldigt stora mängd rattfylleridomar som förkunnas mot alla möjliga andra visar i alla fall en sak väldigt tydligt.

Upplysningsarbetet och det förebyggande arbetet mot att få stopp på kombinationen alkohol och bilkörning har en lång väg kvar innan det får avstanna.

Och jag kan tveklöst skriva under på att idrottsrörelsen är en av de företeelser i samhället där arbetet mot droger bör bedrivas som intensivast och också är en av de företeelser där ett sådant arbete har chans att få störst fäste.

Idrott och politik. DC-matchen Sverige–Israel borde inte spelas om Sveriges regering gått före med sanktioner mot Israel. Så har inte skett. Därför är det rätt att den spelas. Förmodligen är det också rätt att den spelas inför tomma läktare. Tragedin i Pakistan där Sri Lankas cricketlandslag attackerades och åtta personer dog (dock ingen cricketspelare) känns i och för sig väldigt avlägsen. Eller också inte. Z

Mer läsning

Annons