Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problemet är att det går för fort

Annons

Jag tänker ofta. Ett problem är att det ofta blir för snabbt. Ett annat bekymmer är att det lika frekvent blir fel. Fort, men fel liksom. 

Jag tänkte härom dagen på att om jag hade varit Winston Churchill hade andra världskriget varit över på ett kick. Men förmodligen hade Hitler kunnat placera en nazist under varenda sten norr om Smygehuk.

Jag behöver visserligen inte bry mig om så viktiga spörsmål som Winston. Men de små tankar jag värker fram borde ofta kunna vara lite smartare.

Härom dagen var jag upp på ett av stadens elektroniktempel. Jag minns inte vad jag skulle köpa.

Världens finaste leende stod bredvid mig i kassan. Ja, inte personligen då utan i pappform. Charlotte Kalla gör reklam för en sorts elektrisk tandborste och hennes bländvita smil gör säkert susen för affärerna för de affärer som säljer borsten. 

Till och med jag har skaffat en. Mitt leende är knappast så bländvitt som Charlottes. Det är mer som gamla gulnade valrossbetar och knappast något man skulle använda i reklam för tandvårdsprodukter.

Bakom mig i kön hade en familj plockat åt sig en av Kallas borstar och var på väg att betala.

Då fick jag en attack av trevlighet, men samtidigt ett anfall av att tänka fort men fel.

Jag vände mig om. Fullt allvarlig. Gapade och visade tänderna. Jag skulle visa vilket bra val de gjort och hur fina tänder de kunde förvänta sig samtidigt som jag berömde borsttillverkaren. De tittade in i mitt gap lite generat och sa, antagligen för att vara snälla, att det såg ut som om borsten var förträfflig.

Hade jag varit expedit och sett någon skylta med sina gula gaddar inför en möjlig tandborstkund hade jag hoppat över disken och lappat till, och hade jag plockat åt mig en tandborste för nästan tusen spänn och personen framför mig i kön hade visat upp det knala resultatet av borsten hade jag skyndat mig att ställa tillbaka den i hyllan. 

Fort men fel, förstås. Som vanligt.

Jorå, för några dagar sedan var det dags igen. Jag hittade ett fint köksbord och stolar på annons. Det skulle passa perfekt i mitt kök. Vi bestämde att jag skulle komma och titta för att se om det var så fint som på bilden. Jag hade alltså inte bestämt mig för nåt köp. 

Då slog det där feltänket till igen.

Jag skyndade mig att sälja det bord och de stolar som stod i mitt kök. Perfekt med en snabb affär, tänkte jag.

"Är du inte riktigt klok?", sa Lotta och påpekade att om annonsbord och stolar inte var något jag ville ha skulle mitt kök vara helt tomt. Hon hade rätt. Möblerna i annonsen var inget jag ville ha

Jag tänkte fort, men fel igen.