Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

PRO Fjällviolen

Annons

Det var kallt, omkring -20 fredagen den 24 januari på morgonen. Med bilen lämnad i parkeringshuset, stod vi sedan inne i värmen på busstationen i Funäsdalen och väntade på bussen. En sväng om Tjärnbräcka, och efter att tio medlemmar från Hede/Vemdalenföreningen anslutit sig till oss efter vägen, var vi 32 personer på väg mot Östersund och revyn.

Allan Norberg var reseledare och hälsade alla välkomna, samt förklarade hur dagen var tänkt. Till sin hjälp hade han Ritva Kojan och Sonja Ljungberg ur resekommittén.

När vi närmade oss Åsarna var vi bra kaffesugna, och i stoppet där smakade kaffe och smörgås inne i bussen mycket bra.

Framme i Östersund hade vi cirka två timmar på oss att göra stan på egen hand innan revyn började.

Upplevde att det var ett lugnare tempo och behagligare ljudnivå än tidigare år. Man kunde både höra och uppfatta det som sades och hände på scenen.

Det var många roliga nummer och man skojade med kända personer och det som hänt under året. Men även med våra egna beteenden och fördomar. Vi fick skratta, minnas, känna igen och tänka till under två verkligt roliga timmar.

Det var mycket folk, den här eftermiddagsföreställningen lockar pensionärer. Bussar från olika delar av länet väntade utanför teatern när det var slut.

Så hemfärd med rast på Åsarna skicenter för den som ville köpa sig mat eller kaffe. Allan hörde sig för litet i bussen om hur revyn hade varit, och den fick överlag lovord.

Jon-Olof Olofsson i Tjärnbräcka sjöng några sånger på härjedalska. Det var uppskattat. Någon liten fräckis drogs också. God åtgång på trippellotterna och många vann. Glad lättsam stämning i bussen.

Nere I Härjedalen igen, tackade ordförande Jenny Moen reseledarna för en trevlig och väl genomförd resa, och medresenärerna från Hedetrakten för trevligt ressällskap innan de steg av i sina hembyar. Efter vändan in till Tjärnbräcka var vi vid 21.30-tiden tillbaka i Funäsdalen. Fortfarande lika kallt, men bilarna startade. Parkeringshuset i anslutning till busstationen är en välsignelse.

Chauffören Patric är en trygg klippa bakom ratten!

Inez O.