Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Premiärtäta veckor på Estrad Norr

Ett barn som stänger in en vind. En grannfejd med femton roller och en skådespelare.

Snart har två av höstens urpremiärer på Estrad Norr premiär: "Blåsa hit och blåsa dit" för 4-åringar och "Man tål ju inte vadsomhelst" för vuxna.

Annons

En musiker och två skådisar i blåställ, höstlövsgolv och tigertassar. Ett barn har fångat vinden i en burk och en flygande tant, som i tur och ordning tappat hatten, fotfästet och fattningen, har kraschlandat när vinden försvann. 

– Jag känner mig inte som en tiger utan henne utan mer som ett tigerskinn på tork, säger Tomas Engströms tiger sorgset från scenen om sin tant.

Isa Schöiers "Blåsa hit och blåsa dit", som har urpremiär på Länskulturen onsdag den 2 oktober, är skriven specielllt för fyra-femåringar. 

– Det är nånting med det här att vara fyra år, när man upptäcker att man kan avskilja sig själv från resten av världen, säger regissören Karin Kickan Holmberg.

– Det handlar om att ta saken i egna händer och gå emot sin egen rädsla för någon annans skull, säger Ellen Hennig.

Estrad Norr-musikern Lars Ericsson, som gör sin första teaterproduktion, har också komponerat musiken till Isa Schöiers poetiska text: 

– Det kom verkligen väldigt naturligt, jag hade bara gjort några skisser innan, säger han om musikens tillkomst.

– Eftersom texten är så rytmisk så tänker man mycket musik redan när man läser den, säger Ellen Hennig.

I foajén utanför tar dramatikern och regissören Martin Lindberg och skådespelaren Stig Östman en paus från repetitionerna av "Man tål inte vadsomhelst" – också det en nyskriven text som tar sin början när några griskultingar springer över en väg. Det handlar om grannfejder där Martin Lindberg låtit sig inspireras av sin västerbottniska hembygd:

Vad handlar fejden om?

– Det är det som är så intressant med såna där grannfejder, man vet inte vad de handlar om, säger Martin Lindberg.

Ytterst handlar den – och kanske alla fejder – om sanning och lögn: 

– Jag tycker det är så intressant hur man kan tolka situationer så olika. Det är ju inte bara så på den här nivån utan på makronivå också. 

Stig Östman ger ett smakprov från monologens början och hinner med fyra av de femton rollerna. Under repetitionerna skalas texten av: 

– Man rakar som till det, så att man kommer närmare berättelsen, säger Stig Östman. 

Att turnera själv bekommer honom inte. Däremot är han just nu lite rädd för berättelsen: 

– Alla berättelser kräver sitt sätt att berätta på och den här är en tydlig utmaning, säger han. 

Den 23 oktober ska allt vara klart. Då är det premiär på Storsjöteatern, sedan väntar en turné till länets mindre spelplatser.