Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Premiär för Teater Barda

Vad är viktigast i livet?

Den frågan har Teater Barda ställt till några förskoleklasser.

På onsdagen har "Alla hästar hemma!" premiär i Kälarne.

Annons

Teater Barda har sin skådespelare Victoria Olofsson att tacka för titeln på nya uppsättningen – det är hon som brukar använda sig av uttrycket "alla hästar hemma". Liksom flera gånger tidigare: hon ligger bakom såväl "Megafon" som "De sociala kongresserna" – den senare titeln på gruppens dansföreställning.

Teater Barda har en vilja att prova olika uttryck och att möta olika målgrupper. Nu är det de yngre barnens tur:

– Det är första gången vi spelar för så små barn. Det är gamlingarna kvar nu, säger skådespelaren Christine Berglund. 

I dag onsdag har "Alla hästar hemma!" länspremiär i Kälarne. Jag hälsar på Barda några dagar innan premiären som ägde rum på Kulturtinget i Sundsvall i fredags. Ett litet rum har skapats i det stora, ett rum med mycket teaterkänsla där en röd sammetsridå skiljer den intima scenen från den lilla salongen. En lösning som passar gymnastiksalar och skolaulor.

En efter en gör skådespelarna entré och berättar om det viktigaste i livet, som är: 

– ... att leka.

– ... vänner.

– ... Harry Potter.

– ... dans.

– ... elektricitet. 

– ... att bli Sean Banans bäste kompis. 

I inledningen finner sedan Stefan Åbergs rödklädda Sylt Johanna Balsjös vitfluffiga Grädde och blir bästa vänner. Runt om dem dansar Björn Högbergs Rajve – eller Nurejev – en av dem som inte har alla hästar hemma. Men konstaterar Sylt och Grädde: "Det vore jättetråkigt om alla var likadana."

Det börjar väldigt fint, harmoniskt och vänskapligt. Teater Barda har träffat barn ur tre förskoleklasser och frågat dem om det viktigaste i livet:

– Vi har använt rakt av det barnen har sagt. Vi blev lite förvånade, de pratade inte alls om mobiltelefoner och ipads, säger Barbro Skalman.

– Vi har inte sagt att vi är en funktionshindrad teatergrupp innan vi kommer ut men det verkade de inte reagera alls på, berättar hon vidare.

Men, funderar jag, är det bara snällt och vänligt eller finns det några problem att ta itu med?

– Det barnen gav oss var så fint så Henrik (Ögren, gruppens verksamhetsledare, reds anm) tyckte att vi skulle ge dem en fin föreställning tillbaka, säger Barbro Skalman.

Men under den halvtimmeslånga föreställningen ryms också något annat: Frånvaron av det viktigaste i livet. Vad händer om solen slocknar? Om hjärnan inte finns där?

Teater Barda har gått en lång väg från 2008 när "Dunderklumpen" hade premiär. Koncentrationen är betydligt större nu men en premiär är en premiär:

– Några premiärnerver har man allt, säger skådespelaren Camilio Pizarro.

Fotnot: Följ med Teater Barda bakom kulisserna i lördagens LT.