Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Populistiska rop på hårdare straff

Annons

Regeringens kriminalpolitik har urartat i ett populistiskt röstfiske. Justitieminister Beatrice Ask (M) har lagt fram åtta straffskärpningsförslag i år. Det senaste kom i förrgår. Det heter att "allmänheten kräver det". Straffen måste stämma överens med "det allmänna rättsmedvetandet". Men vad innebär egentligen det?

En stor undersökning som gjordes för några år sedan visade att två tredjedelar av svenskarna ville ha hårdare straff. Men när ett representativt urval fick ta ställning till utförliga beskrivningar av olika rättsfall visade det sig att de i fem fall av sex ville döma mildare än utbildade domare. Uppfattningen om "folkviljan" stämde alltså inte med den rättsuppfattning som kom fram med fylligare information. Uttryckt på forskarspråk så är det generella rättsmedvetandet inte detsamma som det konkreta. Beatrice Asks straffskärpningspolitik skulle alltså inte alls bli särskilt populär om allmänheten fick reda på vad den leder till.

Men nu är det inte folkbildning det handlar om, utan röstfiske. Och då är sådana detaljer ointressanta. Om de spektakulära våldsbrotten ökar är det lätt att plocka poäng på förslag om skärpta straff, även om erfarenheten visar att det inte hjälper. Våldsbrott är ju oftast oplanerade.

Ett straff ska stå i rimlig proportion till den kränkning som brottsoffret utsatts för. Det är nog alla överens om. Men det regeringen håller på med är inga enstaka korrigeringar, utan en brett genomförd, oerhört dyr och sannolikt ganska resultatlös reformering av hela rättssystemet.

I dag räknar men med att var fjärde intagen på anstalt har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder. Vanligast är ADHD. Väntetiden för en ADHD-utredning kan vara minst ett år. I flera landsting återupptar man inte behandlingen av ADHD-patienter efter frigivning från fängelse.

I genomsnitt kostar det en miljon per år att hålla en fånge inom lås och bom. Beatrice Asks straffskärpningsreform för våldsbrott beräknas kosta en halv miljard kronor.

Tänk om regeringen lade lika mycket resurser på stöd och behandling av neuropsykiatriskt funktionshindrade för att förhindra att de börjar begå brott. Med tanke på vad ett kriminellt människoliv kostar samhället skulle det betala sig flera gånger om.

Sedan Beatrice Ask blev justitieminister har hon lagt 15 förslag om höjda straff varav 8 det senaste halvåret. Det är en politik som går stick i stäv med forskningen. Fängelsestraff ska vara en sista utväg. Det är dyrt, det är stigmatiserande och det minskar inte brottsligheten nämnvärt.