Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polskt nationaldrama på vita duken

/
  • Massakern i Katyn, som skildras i Andzej Wajdas film med samma namn, utfördes av Sovjet som länge skyllde dådet på nazisterna.Foto: Atlantic filmfot Piotr Bujnowicz plyta od pro

Den nu 82-årige polske regissören Andrzej Wajda är en av Europas stora filmskapare. Mannen bakom filmer som ”Marmormannen”, ”Kanal” (som delade förstapriset i Cannes med ”Det sjunde inseglet”) och framför allt ”Aska och diamanter”, ett andravärldskrigsdrama som lanserade Zbigniew Cybulski som Polens James Dean.

Annons

I dag är dock Wajda så gott som bortglömd i större filmkretsar. ”Katyn” kommer inte att ändra på det.

Filmen handlar om ett av Polens många nationaltrauman: massakern på polska officerare i andra världskrigets början. Polackerna fördes bort och slaktades av ryssarna med en iskall effektivitet som var en sorts förebud till andra, senare slakter. Ett av offren var Andrzej Wajdas far.

Wajda berättar framför allt om tiden efter massakern, och han gör det med en metod som för tankarna till Jan Troells ”Maria Larssons eviga ögonblick”. Två gamla mästare målar med breda penseldrag, svepande kamerarörelser, mjuka färger, mycket långt från dagens formexperiment.

Men ”Katyn” griper inte tag. Den saknar tyngden hos ett filmepos och känns mer tv-drama. Kanske är myllret av rollfigurer för spretigt och ingen riktigt fördjupad – för många uniformer och namn, för få riktiga människor.

Det mest minnesvärda i filmen är en episod av kolsvart galghumor. Tyska propagandafilmer berättar om dådet: ”Offren har ett skott i nacken, bolsjevikernas favoritmetod”. Sedan tar sovjetkommunisterna över landet. De skyller massakern på tyskarna: ”Alla var skjutna med nackskott, Gestapomördarnas kännemärke”. En bra bild av 1900-talets Europa, av massmördare som skyller på varandra, metoderna är desamma, språket detsamma, bara uniformerna skiljer sig marginellt åt.

Mer läsning

Annons