Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Polisprofessorns svidande kritik: "Fakta spelar ingen roll"

Polisprofessorn:
– Polisen som vi nu ser det håller på att gå ner sig. Reformen kommer att innebära att man kommer att tappa enormt mycket kraft och förmåga. Det stadium man är inne i nu är en form av utmattning.

Bo Wennström är professor i rättsvetenskap vid Uppsala universitet och har sedan ett antal år riktat in sig på studier om polisverksamheten.

Och just nu har han en hel del att studera med tanke på den omfattande omorganisationen av polismyndigheten där en stor del handlar om centraliseringen av larm- och kommunikationscentralerna i landet till sammantaget sju regioner och där all blåljusverksamhet i de fyra norrlandslänen leds från Umeå.

– Facit finns ju egentligen när man gjorde larm- och kommunikationscentraler i början av 1990-talet: Då hade man samma problem som man har nu. Men man borde ha lärt sig av det, kan man tycka, säger Bo Wennström.

– Alla de sakerna som du har skrivit om, de hände redan då. Bland annat det här med polisens lokalkännedom som är så viktig.

Redan i slutet av maj kunde LT som enda tidning presentera en svidande rapport om polismyndighetens omorganisation. Välrenommerade polisforskaren Stefan Holgersson konstaterade bland annat:

"Sammanfattningsvis, utifrån tillgängliga data, blir slutsatsen att underlaget för beslutet att bilda sju regionledningscentraler snarare handlar om antaganden och förhoppningar än att det bygger på en välgrundad analys".

Polisprofessor Bo Wennström håller med.

– Ingenting i reformen är faktaunderbyggd. Jag skulle vilja säga att den är förvaltningspolitisk; man har uppfattningar om hur man vill att statliga förvaltningar ska fungera.

Han säger att det är en liten klick män med bland andra rikspolischefen Dan Eliasson och ordförande i den så kallade Genomförandekommittén, Thomas Rolén, som skapat den nya polismyndigheten.

– Det är en liten grupp med byråkrater som har ungefär samma uppfattning.

Är det bra?

– Nej inte alls. Man har en syn på världen ser ut, vad som behöver göras och hur man ska göra det. Det är styrt utifrån en förvaltningsideologi och då spelar fakta ingen roll.

Vad kan det innebära?

– Polisen som vi nu ser det håller på att gå ner sig. Reformen kommer att innebära att man kommer att tappa enormt mycket kraft och förmåga. Det stadium man är inne i nu är en form av utmattning. Det återhämtar sig väl någon gång i tiden, men det är nog långt dit.

– Någon gång är det klart att man kommer man ju öva upp sina förmågor. Personkännedom börjar man väl få efter ett tag, men det kommer att ta en enorm tid. Ju längre bort man kommer så blir närheten svårare och svårare i en sådan här organisation.

Ändå säger polisledningen att polisen ska komma närmare medborgarna, men poliser i yttre tjänst har inte den uppfattningen.

– Det är det som är det konstiga i reformen. Man staplade fina ord på varandra. Man skulle centralisera men närma sig medborgarna samtidigt. Men reformen och resonemanget är helt omöjlig.

Som LT också har berättat visar en undersökning som offentliggjordes i mitten av maj att tre av fyra poliser funderar på att lämna yrket.

Bo Wennström är inte förvånad.

– Förut har man kunnat misshandla sin personal hur som helst. En gång, alltid polis hette det ju. Men så som ungdomar tänker i dag blir det svårare. Jag har träffat många yngre poliser som har haft andra jobb. Det är ingen stor grej att byta yrke i dag.

Hur allvarligt ser du på situationen som är nu inom myndigheten?

– Det enda som är tur är att det vanligtvis inte händer så stora saker i vår del av världen; I Sverige, Norge, Finland. Men det blir farligt när det sker. Ta Utöya till exempel. Där visade norsk polis att man inte klarade av det. I Sverige har vi haft upprepade större händelser. Från Palmemordet till Göteborgskravallerna. Det är först då det verkligen visar sig vad den här reformen innebär.

– Sedan kan ju medborgarna tappa förtroende för polisen. Det är ingen idé att ringa polisen.

Och just det ser vi redan nu. Det finns exempel från bland annat Strömsund där ordningsvakter vittnar om att de kan stå ensamma med tio arga och berusade män en fredagskväll utan att få assistans från polisen som är tio mil bort, i Östersund.

– Jag tror inte att man kan lösa alla ordningsproblem genom att få fler poliser. Det krävs en helt ny organisation. Det är inte säkert att man ska behöva ringa polisen tio mil bortifrån för transportera tio fulla människor. Det kan man ordna på ett annat sätt.

Hur då?

– Polisen har till stor del blivit en transporttjänst. Det kan bli så absurt att en ordningsvakt griper någon i tunnelbanan. De ringer polisen som transporterar dem till ett häkte där en annan ordningsvakt tar hand om dem. Ur ett samhällsperspektiv måste det kunna lösas på ett annat sätt.

Det pratas mycket om rikspolischefen Dan Eliasson. Vad har du för åsikt?

– Han är ju en byråkrat som har en bestämd uppfattning om hur en omorganisation ska göras. För honom är det likgiltigt om det är Försäkringskassan, Migrationsverket eller Polisen. Han har ett recept och det tror han på.

Kan man applicera de recepten på alla myndigheter?

– Nej, det går ju inte. Och recepten i sig är inte bra heller.

Hur då?

– Han tror mycket på Public value som egentligen är en idé som kommer från en Harvardprofessor. Det är en idé om att omvandla offentlig verksamhet med rätt stor inspiration från privat näringsliv där offentlig verksamhet ska bli värdeskapande.

Och det tror inte du på?

– Nej, det finns hur många Harvardprofessorer som helst men att välja just den här?!

Kan Dan Eliasson sitta kvar?

– Ja, det kan han för det är ingen som vill ha det där jobbet som det har blivit nu. Pratar man med polisfacket så sägs det att det är klart han inte är bra, men vem ska ha det då?

Så här skrev Bo Wennström i ett debattinlägg i tidningen Dagens Samhälle i juni:

"Vi har nu en polisreform med en omorganisation som utgår från att lösningen finns i ett byråkratiskt förhållningssätt. Men är det verkligen det byråkratiska som är polisens problem? Till en mycket liten del är det så. Till övervägande del är problemen i stället polisiära. Det är frågor om vad polisen ska göra och hur den ska göra saker som är det viktiga."