Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plats på scen för teaterälskarna 

En inbillningssjuk fransman, dödsdömda amerikanska kvinnliga fångar, svenske emigranten Joe Hill och två söners frigörelse på en norrbottnisk skärgårdsö. Det är amatörteaterfestival i Östersund.

Annons

Fredag och lördag fortsätter amatörteaterfestivalen. Den inleddes i onsdags kväll med ännu en möjlighet att se Hackås teaterverkstads uppsättning av Molières "Den inbillade sjuke" – en pjäs som var helt utsåld när den spelade i Hackås tidigare i vår. Uppsättningen ingår inte i det juryvalda programmet men står sig mycket bra bland de pjäser jag såg under torsdagen.

Den är ett frosseri i välskräddad kostym som skådespelarna fyller upp väl. Scenografin ger mig associationer till ett levandegjort dockskåp där aktörerna rör sig enligt Molières anvisningar. De sarkasmer som öses över dåtidens övertro på läkekonsten kan jämföras med nutidens tro på coacherna som saliggörande yrkeskår. Det är roligt, särskilt i andra akten, då skratt och spontana applåder inte låter vänta på sig. Anders Hedén har en skön gestik på väg mot den lilla dörren i väggen där lavemang hittar ut.

Den ursprungliga betydelsen av amatör är någon som älskar det den gör. Hackås teaterverkstad skriver i sitt programblad: "Amatörteater är först och främst gemenskap. Människans behov av att höra till, att känna att man duger, är det fundamentala." Men jag tänker också på hur flera av uppsättningarna fungerar väldigt bra som helhet trots att det kan finnas brister i delarna. En stark grundtanke kan bära helheten.

Torsdagen bjöd på två pjäser där dödsdömda fångar i USA figurerar – i övrigt helt olika. Kannibalteatern/DUD från Katrineholm ger "Alla är vi änglar när vi dör". Ett koncentrerat drama där tre amerikanska dödsdömda fångar öppnar sig för varandra. För en av de tre kvinnorna är det hennes sista dygn. Jag hakar upp mig på en del av textens svenska referenser men sugs in i de svåra frågeställningar som pjäsen väcker när morden sätts i sina sammanhang och en patriarkal samhällsordning. Dödsstraffets absurditet blir också tydlig: Det är fel att döda – om det inte sker med berått mod i ett samlat samhälles namn. Scenografins avstånd till kvinnorna bakom galler skapar en känsla av instängdhet.

En annan dödsdömd fånge i en annan tid kretsar "Vilsebarn – berättelser om en familj" kring. Det är Teater Durken från Göteborg som utgått från nya fakta kring fackföreningskämpen Joe Hill som 1915 döms och arkebuseras för ett mord han, enligt de rön pjäsen utgår i från, inte har begått. Den brett berättade historien rör sig i tid och rum mellan Sverige och USA, från tidigt 1900-tal till 2000-tal. Det går att dra paralleller mellan nutidens och dåtidens flyktingströmmar. Som publik är det inte helt enkelt att hänga med i svängarna, släktbanden och tyvärr också händelseförloppet. Viljan att berätta om 1900-talet och de politiska strömningarna i USA och Sverige genom Joe Hills öde syns, men når inte ända fram.

Torsdagens största behållning är Teater Bröt från Kalix som ger komiska "Grillkväll med pojkarna". Historiens förutsättningar är aningen tillrättalagda men går absolut att köpa. Till tonerna av ABBA intar tre vuxna män sina föräldra-barn-roller på pappans lilla ö. Han gör allt för att det ska stanna därvid medan sönerna Björn och Benny bryter och bänder i cementerade grabbiga ritualer som brottningsmatcher och hockeyspelsturneringar för att komma loss. En rapp pjäs som ständigt överraskar och förnyar sig.

I dag och i morgon fortsätter festivalen med nya grupper från hela landet. Ta chansen att se teater av några som älskar det de gör.

Annons