Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pisa en motvikt till opålitliga nationella prov

En artikel i Dagens Nyheter om missvisande Pisatester fick stor uppmärksamhet förra året. Slutsatserna blev en riksnyhet och debatterades flitigt i valrörelsen.

Ett år senare kläddes avslöjandet av i en lång, välskriven artikel i Svenska Dagbladet av journalisten och författaren Jenny Maria Nilsson. Artikeln gjorde, så vitt jag vet, inga synliga avtryck i debatten.

DN:s tes var att Pisaprov är opålitliga och att svenska elever kan mer än vad Pisaresultaten visar. Det är en uppfattning som fått allt större spridning på senare år, bland annat på denna ledarsida, ska erkännas.

Jenny Maria Nilssons debattinlägg vänder uppochner på perspektiven. Hon menar att Pisaundersökningar tvärtom är den bästa motvikt vi har mot ett urspårat marknadstänkande i skolan. Pikant nog använder hon sig av samma exempel som i DN:s prisade granskning. Exemplet gäller friskolan Internationella engelska skolan, som gjort sig känd för att vara både populär och extremt lönsam genom att ha färre behöriga lärare än många andra skolor. DN:s granskning visar att Engelska skolans elever nådde sämre resultat i Pisas matematikprov än den kommunala "lågpresterande" Petrus Magniskolan i Vadstena. Flera andra skolor som i likhet med Engelska skolan presterat bra resultat på nationella prov, nådde inte heller Petrus Magnis nivå på Pisaprovet i matte.

DN:s reporter tolkade resultatet som att Pisaundersökningar är opålitliga och nationella prov pålitliga. Jenny Maria Nilsson drar precis motsatt slutsats. Nationella prov har fått en alldeles speciell roll i det svenska marknadsanpassade skolsystemet, menar hon. Resultaten är nämligen skolornas främsta marknadsföringsargument. Bra betyg och höga meritvärden lockar elever. Resultaten på nationella prov går att påverka eftersom proven rättas inom skolan, ofta av samma lärare som undervisar i ämnet. Alla inblandade har intresse av att sockra resultaten: Skolan som vill locka elever, politikerna som vill locka skattebetalare, föräldrar (ja, självklart) och eleverna? Möjligen kan man fråga sig om eleverna är betjänta av bättre betyg än de förtjänar.

Att lärarna dessutom kan använda provresultaten som argument i löneförhandlingar utgör ännu ett incitament att påverka dem. Medvetet eller omedvetet.

Det riktigt bestickande i Jenny Maria Nilssons artikel är undersökningarna hon refererar till som visar att Sverige har haft ett kunskapsförsprång som försvunnit i takt med skolans reformering. I de första Pisamätningarna syntes ännu inte effekten av 1990-talets reformer. Men 2006 började resultaten sjunka allt snabbare och med tiden övergå i fritt fall. 2012 var Sverige det land som försämrat sin skolundervisning allra mest.

Nilssons dom är hård. Skulden till det svenska skolsystemets kollaps ligger hos de politiker som i början av 1990-talet genomförde reformer som blandade pseudovetenskap med marknadstänkande. Managementkonsulter tilläts sprida en uppfattning som gick ut på att saker som gjorde företag framgångsrika, som "gott ledarskap, entreprenöriella individer och bra varumärken" borde vara framgångsfaktorer för skolan också.

Nu vet vi hur det gick. Att släppa in marknadstänkandet i skolan var ett ödesdigert misstag.