Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pigg revy som blickar framåt

Centerns idéprogram i körversion, kulturhusdebatt till Sound of Music och regnbågsdans mot rysk antigay-lagstiftning.

Östersundsrevyn bockar piggt av årets händelser i 32 nummer.

Annons

Öppningsnumret kastar sig in i den för genren välbekanta crossdressingen under parollen "Vi hissar jämställdhetens fana och klär oss likadana för en dag". Men helt lika klädda är de sex primadonnorna nu inte: herrarnas svarta klänningar i mer förlåtande snitt mot damernas silverglittriga ålskinn är intressanta att tänka vidare kring. Crossdressing är ett återkommande inslag i teaterhistorien. Under Shakespeares tid var kvinnor otänkbara på scenen och unga män spelade kvinnorollerna – som i sin tur ofta klär ut sig till män, en dubbel crossdressing. Därifrån är det en bit till Östersundsrevyns trio Ada, Beda och Ceda. Men medan jag skrattar åt Mats Eklunds, Mats Hurtigs och Patrik Zackrissons rappkäftade jämtkärringar fyllda av timing och träffsäkerhet konstaterar jag samtidigt krasst att den enkelriktade crossdressingen i dagens komiska teater säger en del om genus och status – kvinnor spelar sällan män för att vara komiska.

En annan återkommande karaktär är Mats Hurtigs hårding. Här kommer nye scenografen Miq Bohlins skärmar och projektioner helt till sin rätt när mopedfärden i brynja från Bakvattnet sys i hop med entrén. Skärmarna och dess projektioner, somliga interaktiva, utgör merparten av scenografin och fungerar i de flesta fall bra.

Överlag håller revyn ett rappt tempo. Jag gillar att många nummer får vara helt korta, nästan i förbifarten, det ger ett bra flöde. Roligast har jag i första aktens slutnummer där en utflippad, tvålagrad version av Sound of music, "Ljudet av musik", rollbesätts med Östersunds kommunstyrelse (rödhängslad abedissa), Startskottsgruppen och Daniel Kindberg (barsk Mats Hurtig i rollen som von Trapp) med Ann-Sofie Andersson (sprudlande och bestämd Mats Eklund) i rollen som fräulein Maria. Roligt har jag också åt den skönsjungande Centerkören ledd av Annie Lööf (Kiki Korths-Aspegren) och Emilie S Zackrissons skånska polis som med utstuderad mimik vill registrera "Alsenare" och "Krokomer". Hon gör också bra i från sig som Silvia i ett nummer där Mats Eklunds kungliga tal ligger nära förlagans i Badhusparken i höstas.

Alla nummer och texter håller inte samma höga klass, somliga skulle helt kunna plockas bort. Generellt tycker jag att de egenproducerade texterna med lokal koppling skrivna med vass penna tillhör de bästa. Andra nummer, som de jämtska smurfhitsen, kommer att växa. Dansnumret Technologic med Emilie S Zackrisson, Joakim Sundman och Therese Blomstrand är snyggt och signalerar en vilja att förnya och vara en del av sin tid, som också går igen i revyn som helhet.