Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pigan vänder på litteraturhistorien

Finns det alltid nya vinklar att belysa i en historia? Författaren Elin Boardy säger ja. I hennes nya roman "Mary Jones historia" berättas äventyrsklassikern "Skattkammarön" ur en köksflickas perspektiv.

Annons

Det var via sin pappas vältummade pojkboksutgåva som göteborgsförfattaren Elin Boardy i unga år kom i kontakt med Robert Louis Stevensons roman "Skattkammarön".

Boken födde ett intresse hon burit sedan dess, en latent piratvurm som då och då blossar upp, som hon uttrycker det.

– Att skriva den här boken är det roligaste jag har gjort, säger hon.

Rollfiguren Mary Jones finns inte med i Stevensons original, men i Elin Boardys version tar den då blott 12-åriga flickan i bokens början tjänst i köket på Long John Silvers krog i 1700-talets Bristol. När Silver några år senare mönstrar på Hispaniola som ska segla mot Karibien för att leta efter Skattkammarön, innebär det en dramatisk livsvändning även för kökspigan Mary.

– Björn Larssons roman "Long John Silver" från 1995 där berättelsen skrivs ur Silvers perspektiv har inspirerat mig, men det var först inför utgivningen av min förra bok som jag på allvar började tänka på att göra något liknande, berättar Elin Boardy.

Stevensons roman domineras helt av män, kvinnorna är endast namnlösa fruar och mödrar som nämns i periferin.

– "Skattkammarön" klarar inte direkt Bechdeltestet, konstaterar Elin Boardy och skrattar.

Därför lockade möjligheten att skriva kvinnornas historia på Hispaniola henne.

– Det var en enorm utmaning att ta en riktig pojkbok och gräva i den för att hitta något annat. Hur var det att vara kvinna i de här männens värld och att inte ha en självklar frihet? Men boken handlar också om Marys skrivande, att hon genom att berätta sin historia skaffar sig ett språk, säger Elin Boardy.

Att plocka upp en klassiker och skriva den i en ny version med förändrat perspektiv är en litterär tradition med anor. Författaren och litteraturkritikern Malte Persson anser att greppet absolut har ett existensberättigande.

– Det beror så klart på vad man gör. Men det är ju rätt hedrande om någon tycker att en bok är intressant nog för att göra en ny bok av. Det är sådant som får klassiker att fortsätta vara klassiker, säger Malte Persson.

Troligen är författaren till det nya verket både fascinerad av originalet och lite missnöjd med dess perspektiv, fortsätter han.

– Man ser en annan historia gömd i dess blinda fläckar. Oftast handlar det om att vända på maktförhållanden - kvinnan i stället för mannen, tjänaren i stället för herren, den koloniserade i stället för kolonisatören.

Resultatet blir i regel en bok som speglar tidsandan den skrivs i, lika mycket som originalet speglade sin.

– Den moderna stilbildaren inom den här genren är nog "Sargassohavet" från 1966 av Jean Rhys, där "Jane Eyre" återberättas utifrån den karibiska hustruns perspektiv, säger Malte Persson.

Även Elin Boardy nämner gärna "Sargassohavet" och lyfter fram den som en inspiration.

– Det är en klassiker i sin egen rätt, ett bra exempel på det som i postkolonial teori brukar kallas "writing back", att kolonierna tar ordet ifrån imperiet och ger sin bild. Jag kan inte säga att det är det jag har gjort. Jag är inte en del av kolonierna och skriver från en privilegierad position, men däremot att ta det kvinnliga perspektivet på en manlig genre och ett manligt verk, det är också en form av writing back.

# Hade hon kunnat skriva en liknande historia utan att ta avstamp i "Skattkammarön"?

– Det hade jag kunnat, men ärligt talat har jag aldrig haft så roligt som när jag skrev det här. Det var en utmaning att ha ramar att förhålla sig till och brottas med.

Daniel Åberg

kultur@tt.se