Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peter har pippi i trädgården – och delikatesser i trälådor

Det skulle bli ett möte om något så ovanligt som uppfödning av vinbergssnäckor i Jämtland.

Snäckorna fick tillslut anta något av en statist-roll – till förmån för en rebellisk ankfarmare.

Annons

Glasögonen är tejpade i kanten.

Cigaretten är placerad i mungipan och mössan är på sned. Peter Blombergsson hälsar oss välkommen med en framtoning av en bohemisk konstnär. Det ska senare visa sig vara mer än en framtoning.

Att träda in på gården, någon mil öster om byn Kall, är en upplevelse.

Det är på inget vis en modern bondgård. Gården ligger avskiljt vid en liten väg norr om Järpen. Hönor, ankor, gäss – alla djur vandrar fritt omkring på gräset och runt om i de gröna dikeskanterna.

Det framgår snabbt att han har väldigt starka band till dem allihop.

– Den här verksamheten ska jag nog lägga ner, säger han och pekar på ett gäng kaniner.

– Det lönar sig inte, sedan är det inte särskilt roligt med slakten.

Är det jobbigt?

– Ja, jag vet ju att det är till nytta, att det blir kött. Jag är av den åsikten att man ska kunna se en slakt om man vill äta kött. Man ska veta var maten kommer ifrån.

Peter Blombergsson är uppvuxen i Offerdal och har också kvar föräldrarna i byn. Redan från tidig ålder valde han att följa sina egna vägar, ofta i en ganska rebellisk ton.

– Jag hoppade av skolan i förtid. Jag kände väl att det inte var jag helt enkelt, förklarar Blombergsson, som berättar om hur han helst höll på med ”sattyg”.

– Det blev att man sprängde en och annan dynamit, skrattar han.

Livet har sedan dynamitdagarna i Offerdal tagit ett antal vägval för Peter Blombergsson. Under 70-talet jobbade han bland annat som lärling på Stadskällaren i Stockholm.

Därefter har han under en längre tid varit verksam som kock.

– Nu har jag hållit på och målat under en längre tid och jag får göra det på halvtid till jag kan leva på det här, säger han och blickar ut över gården, som han köpte för drygt tio år sedan.

Numera kliver han upp tidigt på morgonen för att städa och släppa ut djuren. Sedan bär det iväg för att måla. Djuren lever sitt eget liv på gården tills dess att han kommer tillbaka vid middagstid.

Ankorna är gårdens kanske mest färgstarka gestalter och ser hela tiden till att göra saker intressanta för Peter.

– Det finns en del riktigt lustiga karaktärer bland dom. För några dagar sedan blev jagad av en ganska uppretad individ, berättar han.

Hur många ankor har du?

– Det är väl en 14-15 stycken nu.

Huvudattraktionen på gården är betydligt mer osynliga och ovanliga – de tvåkönade vinbergssnäckorna. Sveriges och nordvästra Europas största landsnäcka som kan bli upp till 5 cm hög. Och som kan säljas till ett högt pris, bland annat till franska restauranger.

– Där är den en delikatess, berättar Peter.

Hur kommer det sig att du började med det här?

– Jag såg en liten blänkare i en tidning. Sedan har jag kollat runt och förstått att det här helt unikt med uppfödning av snäckorna i Sverige. Det har funnits i Halland, men dom har lagt ner.

Var hittar man sådana här snäckor?

– Runt Mälardalen och Västkusten. De trivs i högt gräs och kommer fram när det har regnat, förklarar Blombergsson.

Snäckorna trivs bäst i 20 grader och med en luftfuktighet på runt 80 procent. De är köldkänsliga och Peter måste snickra till värmelådor inomhus för att snäckorna ska klara vintern.

– Hittills har det gått bra och alla har överlevt.

Just nu är Peter i uppbyggnadsfasen av snäckodlingen. Det återstår fyra år till innan verksamheten är i full gång.

Färdiga snäckor kan säljas för 16 000 kronor kilot.

– Jag har redan hunnit sälja några till restaurangen i Fäviken och Åre, berättar Blombergsson.

Kan det bli aktuellt med försäljning utomlands?

– Ja, i framtiden så kan det bli det.

Peter är dock noga med att understryka att han inte vill att snäckuppfödningen ska bli för stor.

– Jag vill ju hålla på med dom andra djuren också. Blir man tillräckligt stor på en sak, så går det inte att hålla på med massa annat.

Filosofin återkommer flera gånger under dagen.

– Jag vill inte att det här ska bli någon reklam nu, säger han en gång och flinar.

Samtalet får efter en tid svårt att stanna på ett ämne och tillslut hamnar vinbergssnäckorna i skymundan. Peter diskuterar gärna och är väl insatt i mycket han ger sig in på. Passionen är djuren och det är vad som driver honom att fortsätta.

Men bakom det finns också en grundtanke till hans livsstil – några skulle kanske kalla det för principer.

Peter Blombergsson berättar att han ogillar att vara i händerna på samhället. Det är en av anledningarna till den yrkesinriktning han har valt.

– Jag tycker det har blivit lite snedvridet, vårt samhälle i dag. Vissa vet knappt hur man tar vara på sig själv. Går strömmen så är många helt handfallna.

Han funderar en stund, sedan påpekar han:

– Jag menar, vi är ju alla beroende av varandra. Men det stör mig lite grann att man har kommit så långt ifrån det ursprungliga. Jag är ändå inte extrem och vill inte framstå som extrem.

– Bönderna i Sverige för 150 år sedan, dom imponeras jag av.

Varför det?

– För att dom levde av vad naturen hade att ge. Dom klarade sig bra utan några extravaganser. Sen gillar jag tanken med hur de bytte varor med varandra.

Ännu en paus.

– Alltså, jag kan ju också ta en panpizza ibland. Jag är ju också en del av det här problemet, skrattar han.

Gillar du att laga mat?

– Ja, jag lägger ner ett par timmar varje dag på att laga mat. Det är något jag tycker är väldigt roligt.

Besöket avrundas med ett besök hos ankungarna. Han tar upp två gula krabater och lyser upp.

– Dom är fantastiskt fina, visst?

Gör du det här om tio år?

– Ja, förhoppningsvis med en lite större gård i alla fall, flinar han.