Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personlig och oförställd diktsamling

Annons

Han är alltid rolig och har alltid något roligt att berätta, han förförde mig med sin charm. Så säger Sigrid Kahle i en tidningsintervju. För Carl-Göran Ekerwald som nu debuterar som poet med diktsamlingen "Sigridiana", var förälskelsen ögonblicklig och det är deras romantiska kärlekssaga som är temat i femtio dikter.

Författaren beskriver i en av de första stroferna ett tillstånd av depression, himlen färglös, naturen tyst och stum, själv krympte han till kropp och själ tills plötsligt allt vände i ett benådat möte med Sigrid Kahle, en jämlike i ålder, bildning och intresseområden. Hon kallas ett himmelskt sändebud, en ängel och Sibylla men när jag spanar efter influenser från alla de stora klassikerna som Carl-Göran Ekerwald skrivit om, hittar jag först enkla barnrim som associerar till Elsa Beskow och Tove Jansson. I dikten Två tomtebloss heter det Vi är mycket tillfälliga och små/men elektriska båda två./Vi gnistrar och glimmar/dygnets alla timmar. Eller den humoristiska Herr Buller och Fru Bång, en urglad sång som gjordes en dag då allt obesvarat skulle bli avklarat.

Jag prövar att rappa, en del funkar, men plötsligt står det klart. Det är Bellman som är den närmaste släktingen. Det vardagliga och högstämda blandas friskt. Sigrid klipper författarens naglar och missar så att det gör ont. Ingen fara, det är död vävnad som ska bort och hon ombeds passa på att gå in på hjärnkontoret och sopa rent. Gråstarrsoperation och tandvärk, trivialiteter som förebud om en större förlust, blir poesi liksom att Sigrid ber att Gud ska lära C-G att steka kött. Som katolik har Sigrid en fastare förankring i det gudomliga men religion är ett stort gemensamt intresse. Paret reser till Paris och München, glömmer pass och biljetter och upplever blodsockerfall. Liv, energinivå och humör går upp och ner. Mozart, Thomas Bernhard, Giacometti flimrar förbi men det är Sigrid som är huvudpersonen, Drottningen, i alla verser. Det är särskilt i dikterna om döden jag förnimmer Bellmans närvaro. Med sin sedvanliga nyfikenhet är det C-G som först kommer inför Sankte Per. På frågan Vem har vi här? säger C-G ödmjukt: Författare, en pennans man som gjort så gott han kan. Det duger inte, han går direkt i rännan medan Sigrid blir väl mottagen. Här är din himmelska hamn. Sigrid bönar och ber för sin hjärtevän och Sankte Per undrar klentroget Din vän? Hur gick det till?

Det blev en vecka på prov för Carl-Göran Ekerwald som tills vidare kan fortsätta att skriva och dikta här på jorden till glädje för alla som älskar hans personliga och oförställda berättarstil.