Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personalbristen måste lösas

Annons

Sommar betyder för många semester, sol och återhämtning. Men tydligen inte för de anställda på landstinget i Jämtland. Redan förra sommaren var bemanningen under all kritik, och nu rapporterar flera medier i länet att det den här sommaren kommer bli ännu svårare att fylla alla luckor i schemat.

Och det är inte bara i Jämtland som bristen på sjuksköterskor och annan personal är påtaglig. Överallt i Sverige kommer larmrapporterna. Personalen går på knäna av arbetsbelastningen. De jobbar dubbla skift och delade turer. Kontakten med patienterna får ofta lämnas därhän när tiden inte räcker till. Flera sjuksköterskor vid landstinget berättar nu att de säger upp sig på grund av stressen.

Dessutom utexamineras på tok för få nya sjuksköterskor för att klara av behoven. Att det skulle ske stora pensionsavgångar inom offentlig sektor nu när 40-talisterna slutar har vi vetat länge. Det har funnits tid för förberedelse. I stället har utbildningsplatserna blivit färre, särskilt på mindre universitet som Mittuniversitetet. För landstinget i Jämtland, som rekryterar en stor del av sina sjuksköterskor från Miun får detta givetvis konsekvenser.

Jämtlands läns landsting har höjt ingångslönerna från 21 000 kr till 23 000 kr. Det är bra att kopplingen mellan högre löner och fler sjuksköterskor har gjorts, men än är lönenivåerna inte uppe i vad nyutexaminerade sjuksköterskor kräver. Det nationella Sjuksköterskeupproret har vuxit sig stort de senaste åren. De sjuksköterskor som vägrar acceptera ingångslöner under 25 000 kronor i månaden är många. Ett rimligt krav för en treårig akademisk utbildning. Men tyvärr ett krav som fler landsting än Jämtlands inte klarar av att uppfylla. Och då vänder sig sjuksköterskorna till de arbetsgivare som faktiskt kan betala.

I Jämtland försöker man sig nu på olika taktiker för att klara personalbristen. En är det så kallade "sommarpaketet" som innebär en lönebonus för den personal som kan tänka sig att skjuta upp på sin semester och jobba under sommaren. Frågan är om det verkligen hjälper att be dem som jobbar om ännu mer.

Ett av de stora problemen med de tillfälliga lösningarna är att alla utgår från att personalen ska ta ansvar, jobba mer, skjuta upp sin semester och fylla upp schemat. Sjuksköterskeyrket ses ofta som ett kall, snarare än ett yrke som alla andra. Visst söker sig många till vården för att de vill ta hand om människor, men det är samhällets, inte sjuksköterskornas, ansvar att tillmötesgå personalbehoven. Det gör man genom fler utbildningsplatser, högre löner och bättre villkor. Fler utbildningsplatser och mer medel till landstingen måste komma från statlig nivå.

Utan investeringar kommer bemanningsproblemen bara att fortsätta. Vad händer då med patientsäkerheten och de anställdas arbetsmiljö? I slutändan kan nedskärningarna komma att kosta mer än vad satsningar skulle göra.