Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Per Egland – osunt perfektionistisk tonsättare

Tonsättaren som dyker upp på punkspelningar, har gjort musiken till Josef Fares film Farsan och sitter ihopsjunken på omslaget till sitt soloalbum tycker inte att det är något konstigt att rita noter och spela rock simultant.

Annons

Vem är du egentligen?

– Jag är väl en debutant som kommer från Härnösand. Jag är egentligen en tonsättare till yrket, som fick för mig att göra en popskiva.

Vad ser du dig mest som?

– Det går i vågor.

Per Egland bor sedan några år tillbaka i Stockholm, men skivan ”Slut dina ögon och dröm om Egland” klingar mer av Göteborgspop. Det är tio låtar som han vässat och slipat på en mycket lång tid.

– Jag har hållit på med låtarna i tio år, i smyg. Jag är osunt perfektionistiskt så det tog lite tid, men jag tycker att det blev väldigt bra till slut. Man tappar greppet om saker när man sitter i flera år.

Per Egland jobbar faktiskt redan på uppföljaren, som vi får hoppas tar lite kortare tid. En av orsakerna till att det tar så lång tid är att han gör och spelar in all musik själv. Med en dator i ena rummet och mikrofonerna i ett annat blir det mycket spring fram och tillbaka. Men han ser fördelar i att känna sina alster utan och innan.

– Man vet precis hur låtarna är uppbyggda.

Han gillar tonsättaryrket , trots att det medför en viss ensamhet.

– Det skulle varje väldigt skönt att ha rutiner och arbetskamrater, skrattar Per.

Hur har du gjort för att få uppmärksamhet som nykomling ?

– Det är svårt, man kan inte göra mycket annat än att åka runt och spela. Tycker folk inte om det så kan man inte göra så mycket.

– Det är kul att spela på Yran för jag har hängt där mycket tidigare.

Per Egland tror att uthålligheten är en viktig ingrediens för att kämpa sig fram som artist.

– Väldigt många gör en skiva och så märker de att det inte gick så jäkla bra så då lägger de ner. Någonstans har man gett sig in i det. Man får ta att man är borta varje helg. Det är ett litet privilegium, för det mesta är det skoj.

Men den viktigaste ingrediensen är så klart bra musik.

– Det måste finnas nerv och spänning, förklarar Per Egland.