Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per-Arne Arvidsson: I Bryssel finns inget som heter inskolning

/
  • ”Jag är glad att jag fick sitta just den period som jag gjorde. Det var otroligt spännande att få vara med under den stora utvidgningen när så många länder blev nya medlemmar samtidigt”, säger Per-Arne Arvidsson, m, som satt i EU-parlamentet 1999-2004. Foto: Henrik Flöygare
  • Per-Arne Arvidsson är hittills den enda jämten som suttit i EU-parlamentet.

I fem år satt Per-Arne Arvidsson, m, i EU-parlamentet. Han är därmed den enda politiker från Jämtland som har erfarenhet som EU-parlamentariker.
– EU har stor betydelse för glesbygden, säger han.

Annons

1995 stod Per-Arne Arvidsson från Frösön på sjunde plats på moderaternas lista i parlamentsvalet.

Den gången räckte det inte riktigt hela vägen.

I valet 1999 gick det bättre. Per-Arne Arvidsson blev en av de svenska representanterna i EU-parlamentet och därmed den första jämtländska EU-parlamentarikern.

Under sina fem år i parlamentet hade Per-Arne Arvidsson bland annat uppdrag som ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor samt i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.

När Per-Arne Arvidsson blev invald hade han aldrig varit på plats i Bryssel tidigare. Trots det kastades han nästan genast in i den politiska hetluften.

– Det politiska systemet är annorlunda i EU jämfört med vad vi är vana med i Sverige, konstaterar han. I Bryssel finns ingenting som heter inskolning. Är man invald så är man.

Per-Arne Arvidsson anser att det EU-politiska systemet fungerar som det ska.

– Om rådet skulle slopas tror jag att de små staterna skulle tycka att de fick för lite inflytande. Om parlamentet skulle plockas bort skulle man tappa folkets röst.

Att EU-frågorna ”ligger långt bort” från medborgarna håller han inte med om.

– Jag upplever att besluten som fattas i parlamentet i allra högsta grad berör alla medborgare.

– Det var sällan jag tyckte att det var frågor på dagordningen som inte var intressanta för oss. Det hände i bland, exempelvis när det diskuteras vinodlingar, men för det mesta har EU-frågorna stor betydelse för Sverige.

Ett exempel är arbetstidsförordningen som var på tapeten i början av 2000-talet.

Samtidigt anser Per-Arne Arvidsson att det finns stora skillnader mellan olika områden av Europa, framför allt när det kommer till befolkningstäthet. När parlamentet skulle fatta beslut om en lagstiftning eller ett direktiv försökte Per-Arne Arvidsson därför alltid att undersöka vad beslutet skulle innebära för Sverige i allmänhet och för glesbygden i synnerhet.

– Jag hade en princip att alltid fråga mig själv om det här går att tillämpa i glesbygden. Oftast gick det.

När det 2004 var dags för omval till EU-parlamentet bestämde sig Per-Arne Arvidsson för att inte kandidera.

Saknar du arbetet i parlamentet?

– Både också. Jag är glad att jag fick sitta just den period som jag gjorde. Det var otroligt spännande att få vara med under den stora utvidgningen när så många länder blev nya medlemmar samtidigt. Och visst är det frågor jag gärna fortsatt att arbeta med.

Men Per-Arne Arvidssons familjesituation gjorde att han inte kunde fortsätta.

– När barnen ville att jag skulle vara hemma mer fick det blir så, berättar han.

Per-Arne tycker att det är väldigt viktigt att svenska folket utnyttjar sin röst nästa söndag.

– Jag har förståelse för dem som anser att EU inte är någonting att ha, men jag har svårt att förstå dem som inte bryr sig, som varken är för eller mot.

Vilken kandidat Per-Arne själv ska lägga sin röst på är ännu inte hugget i sten.

– Jag väljer mellan två duktiga kandidater – Saila Quicklund från Frösön eller Anna Ibrisagic från Luleå.

Mer läsning

Annons