Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pelle Friman blev årets Nelson Mandelapristagare

Pelle Friman från Norderön har fått årets Nelson Mandelapris på 50 000 kronor för sitt arbete med integration och ökad förståelse mellan människor med olika bakgrunder.

Annons

Och det är i föreningen Internationella bekantskaper, som han är grundare till, där mötesplatser mellan människor har skapats.

Det behöver inte krånglas till, möten mellan människor är kärnan i en god integration. Men de är inte alltid så lätta att få till.

Pelle Friman försöker dela sin tid mellan Stockholm och Norderön, just nu befinner han sig i länet.

– Jag försöker vara här mer och mer, somrarna här är helt fantastiska, säger han och skrattar.

Det är stora kontraster mellan Norderön och Stockholm. På Norderön har en gård som han ärvde 1987, så det blir allt lite dubbelliv.

– Jag arbetar på Stockholm universitet och har utländska studenter i svenska där, gäststudenter och forskare. Men engagemanget ligger i SFI, Svenska för invandrare, och folk som ska stanna i Sverige.

– Allt drog igång i svenska segregationens huvudstad, Tensta och Rinkeby. Där finns elever som har bott här i tio år och fortfarande inte har en enda svensk kontakt, ingen att prata svenska med. Det är väldigt oroväckande och det gör att språket kommer efter.

– Jag jobbade med en sådan klass och kände att detta är övermäktigt, alla efterlyste pratträningen.

Många som kommer från Mellanöstern eller Afrika har extremt svårt att komma från sina familjer för att göra detta möjligt.

Pelle Friman säger att han flera gånger försökt att hitta matchningar mellan svenskar och dessa nya svenskar, men det blev en dålig utdelning.

I stället tog han, till att börja med, in sina kompisar i klassrummet för att kunna splittra upp grupperna, det kom då att kallas för medpratare.

I stället för 20-25 elever och en lärare, blev det fyra små grupper med 5-6 elever i varje och då fick de mer prattid. Det visade sig vara en lättsam idé och folk har engagerat sig.

Därmed bildades också föreningen Internationella bekantskaper. Han började med att sätta upp lappar på allmänna anslagstavlor.

– De tar en lapp, kontaktar mig, sedan surrar vi lite så jag får veta vad de är intresserade av och så presenterar jag dem för olika grupper. Vi har 12-15 personer som är inne en gång i veckan i Tensta.

Förutom själva konversationsträningen följs de åt på utflykter med SFI, bland annat gör de vandringar runt om i Stockholm, de kan ha gästtalare, göra företagsbesök eller besöka språkkaféet på Södermalm.

Verksamheten sprids också via Twitter, Facebook och vanliga mejl.

• Hur orkar du engagerare dig i detta?

– Jag har byggt upp detta och ser det som ett skötebarn som jag verkligen månar om eftersom många anslutit sig. Nu har vi äskat medel från olika håll, vi hoppas få till en kanslisttjänst då är den öronmärkt till mig.

– Det ger otroligt mycket när man ser att det faktiskt händer något genom ett initiativ som jag höll på med lite som ett experiment, jag är både glad och stolt.

• Vad ska du göra med pengarna då?

– Det är det minsta problemet, just nu har jag ett tak på huset som läcker.