Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Passiva politiker minskar inflytandet i EU

I Bryssel läggs just nu grunderna för hur EU:s jordbrukspolitik ska se ut efter 2013.

Annons

EU:s jordbrukskommissionär Dacian Cialos efterlyser synpunkter till det förslag han ska presentera före årets slut.

Men varken alliansen eller de rödgröna har formulerat en gemensam och långsiktig strategi för EU:s jordbrukspolitik. Deras ointresse för frågan ställer Sverige utanför diskussionerna och omintetgör Sveriges möjligheter till inflytande.

Den i svensk politik samstämmiga nattsvarta hållningen till EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) är unik i Europa. Medan man i de allra flesta andra EU-länderna ser CAP som ett viktigt verktyg för en hållbar livsmedelsproduktion och en livskraftig landsbygd, handlar den svenska debatten om hur politiken snabbast kan avvecklas.

När svenska politiker diskuterar CAP är det fördomar snarare än fakta som utgör grunden i debatten. Många argument och exempel härrör från jordbrukspolitiken så som den såg ut för 10 till 20, och ibland till och med 30 år sedan.

Många säger exempelvis att CAP slukar EU:s budget. Det är sant att 40 procent av EU:s gemensamma budget går till CAP. Men det beror på att jordbrukspolitiken är ett av få områden där medlemsländerna valt att sköta finansieringen gemensamt. Utgifterna för jordbruk och livsmedelsproduktion utgör i själva verket en procent av EU-ländernas samlade offentliga utgifter. Motsvarande siffra för exempelvis kultur är två procent.

En annan osanning är att CAP förstör och stänger marknaden för bönder i världens fattiga länder och att EU genom stöd pressar priserna på världsmarknaden.

Sanningen är att EU tillämpar total tullfrihet för allt utom vapen mot samtliga av världens minst utvecklade länder. Och Världsbankens studier visar att priserna endast skulle stiga marginellt, och jämfört med de senaste årens prisfluktuationer försumbart, om hela världens jordbruk avregleras.

En annan ofta förekommande felaktighet är att EU-ersättningarna fortfarande är kopplade till grödor eller olika sorters produktion. Och att CAP bidrar till övergödningen av Östersjön. Båda är fel. Det produktionskopplade stödet är avvecklat och de svenska kväve- och fosforutsläppen beräknas ha minskat med cirka 20 respektive 10 procent sedan det svenska EU-inträdet.

I likhet med de allra flesta EU-länderna anser LRF att det är nödvändigt att EU har en gemensam jordbrukspolitik även efter 2013.

Alternativet är den hopplöst snedvridna konkurrens som skulle uppstå om de 27 medlemsländerna börjar tävla om att värna sin egen livsmedelsproduktion. Europas bönder är en viktig del av lösningen på de stora utmaningar världen står inför. När världens matproduktion måste öka och de fossila utsläppen behöver minska, är CAP ett viktigt verktyg. Därför är det viktigt att Sverige engagerar sig i diskussionerna om den framtida jordbrukspolitiken.

Håkan Nilsson, Regionordförande LRF Jämtland

Lars-Göran Pettersson, Förbundsordförande LRF

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel