Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På järnvägsspåret med livet som insats

Det hela är över på ett ögonblick! På fyra sekunder har hela det 160 meter långa snabbtåget passerat den trasiga växeln.

Annons

– Det small till som fan, sa lokföraren till trafikledningen. Ni måste inspektera växeln noga, uppmanade han. Men nästa tåg släpptes på utan föregående besiktning. Det tåget - ett posttåg – spårade ur.

X2000-tåget hade, visade det sig, skador på alla 28 hjulpar när man kom fram till Stockholm. De över hundra passagerarna hade haft änglavakt eftersom skadorna sannolikt uppkommit genom att tåget klättrat på rälsen.

Hade tåget kört långsammare, så hade det förmodligen spårat ur. Det är vad SVT, som tagit del av ett preliminärt utredningsresultat, berättade i onsdags.

Trafikverket säger till SVT att "det vore oseriöst att kommentera saken innan utredningen är färdig.

Så lustigt då att Trafikverket strax efter en annan olycka valde att kommentera den icke färdiga utredningen innan den var klar.

Nåja, i grunden har man rätt. Det är dumt för de ansvariga att vara för kategoriska när utredningen inte är klar. Men det är ändå minst sagt hög tid för Trafikverket att kliva ner från sina höga hästar.

Det är fullt förståeligt att personalen och facket som länge förgäves slagit larm om bristande underhåll och om det i förlängningen farliga sättet att använda sig av underentreprenörer, reagerar med ilska. Sekos vice ordförande i Stockholm Jonny Naderus säger i reportaget att hade tåget kört långsammare så hade det spårat ur med följd att människor dött. Och SJ har enligt SVT bekräftat stora delar av uppgifterna.

Både passagerarna och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) klarade sig med en hårsmån.

För det är en sak att olyckor kan hända även på järnvägen även om de är sällsynta. En annan sak är att en olycka sker trots att så många slagit larm om problemen. Då får det hela en annan politisk dimension.

Speciellt gäller det den styrande borgerligheten som ständigt gör allt för att bortförklara all kritik.

Hur kommer det sig att personalen och personalens fackliga representanter är så lite värda i dag? De verkliga experterna är ändå de som befinner sig på spåret antingen som reparatörer eller som tågpersonal.

Vi måste få en regering som tar personalen på allvar. Det mesta har gått åt fel håll på järnvägen i många år nu. Äntligen tycks i alla fall det socialdemokratiska partiet se problemen. Ett åskådligt exempel på det är att man nu vill återföra banunderhållet i Trafikverkets egen regi. Låt det bli verklighet innan en dödsolycka sker.