Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På Jamtli firas konstveckan med älgtorn i tygpaket

/

I Paris var det Pont Neuf, i Berlin riksdagshuset. I Östersund är det ett älgtorn – med tillhörande älg – som paketerats i tyg à la Christo.

Annons

Den bulgariske konstnären Christo – egentligen Christo Javacheff – har gjort sig ett namn genom att ”förpacka” landskap och byggnader i monumentalt format. 1985 slog han in Pont Neuf, den mest kända bron över Seine i Paris, i tyg. Tio år senare gjorde han samma sak med riksdagshuset i Berlin.

När Jamtli nu kompletterar ”Världens bästa konst”, utställningen av kopior och reproduktioner, med ytterligare en konstnär så har valet fallit på Christo.

– Vi ville tillföra något nytt till utställningen inför Konstens vecka, och då kom idén att göra vad vi kan kalla en humoristisk hommage till honom, berättar utställningsansvariga Jeanette Wahl.

Redan utanför entrén till Jamtli möts besökaren av älgtornet med tillhörande älg, allt draperat i mängder av vit polyesterväv.

Hur kom det sig att ni valde att slå in ett älgtorn?

– Vi ville välja objekt som är viktiga här. Och just så här års är ju älgtornen onekligen väldigt betydelsefulla, säger Jeanette Wahl.

Några små byggnader som är typiska för Jamtli har också fått tygomslag. Inne vid Tingskullen står en rad julmarknadsstånd invirade i samma vita väv.

Det tredje Christo-inspirerade konstverket är ”Jamtli Gates”, en parafras på installationen ”New York Gates” som Christo skapade i Central Park år 2004. Där ställde han upp 7 500 träportaler med hängande brandgula tygstycken som bildade en vindlande promenadslinga för parkbesökarna.

– Det tog ett år att göra installationen som fick en enorm uppmärksamhet och lockade massor av turister. Det sägs att den drog in 254 miljoner dollar till staden New York, berättar Jeanette Wahl.

”Jamtli Gates” är inte lika spektakulärt och lär inte inbringa några miljoninkomster till Östersund. Menkonstverket utgör ett trevligt blickfång på Tingskullen.

– Och så fick vi användning för alla gamla hästskaklar som vi inte visste vad vi skulle göra av. Det känns kul att de får ny form och mening på det här sättet, säger Jeanette Wahl.

Mer läsning

Annons