Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På jakt efter ljuset

Annons

Till norra Ishavet nu? Är du alldeles knäpp, eller? Har du inte fått nog av mörker, kyla, is och snö?

Jag fick många spydiga kommentarer till mina resplaner i januari. Jo, jag hade tänkt mig en liten tripp till valrossarnas, isbjörnarnas och späckhuggarnas territorium innan solen åter når över horisonten för att skingra vintermörkret.

Alltså checkade jag in på Hurtigrutens norrgående fartyg M/S Polarlys en gråmulen dag i januari. Det var några väderbitna fiskare som skulle upp till Svolvaer, fyra italienare som tänkte köra hundsläde i Håkoybotn vid Tromsø, japaner på väg till Nordkap, och ett gäng tyskar och engelsmän som liksom jag hade för avsikt att åka med hela vägen till Kirkenes.

”Hunting the light” är den devis som lockar många av resenärerna. Vi är på jakt efter ljuset i vintermörkret. Norrskenet och Polarljuset, alltså det mörkblå nattljus som skapas av stjärnornas och månens samspel med snötäckta landmassor.

När vi passerat Polcirkeln blir vi döpta i isvatten vid en liten ceremoni ute på det blåsiga däcket. Isbitarna rinner ner på ryggen innanför skjortan. Det känns uppfriskande.

Jag tänker på Knut Hamsun, som växte upp här på Lofoten under hårda villkor, och fick utstå svåra prövningar på riktigt. Det var ingen lek som det är för dagens Lofoten-turister.

Det är Hamsunjubileum i år. 150 år sedan Knut Hamsun föddes. Men ett jubileum som norrmännen känner sig lite ambivalenta inför. Knut Hamsun må vara en av Norges största författare, men hans stöd för Quislingregimen under ockupationen är inte glömt och förlåtet.

I Stamsund stiger jag av för att gästa ett Vikingablot på Lofotens Vikingamuseum, och hinner med buss precis till Svolvaer för att gå på M/S Polarlys igen.

Hurtigrutens elva kombinerade linje- och kryssningsfartyg angör varje dag hela året 34 hamnar på sin trad mellan Bergen och Kirkenes. Det har de gjort sedan 1914, men trafiken öppnades redan 1893, till att börja med mellan Trondheim och Hammerfest.

Innan Hurtigruten bröt isoleringen för de små fiskarsamhällena längs denna, en av de mest spektakulära kuststräckorna i världen, kunde ett brev mellan Trondheim och Hammerfest ta tre veckor att komma fram sommartid, men hela fem månader vintertid.

Tromsø kallas inte utan anledning för Porten till Ishavet. En gång hade drygt hundratalet ishavsskutor sin hemmahamn här och alla ishavsexpeditioner utgick från Trömsø. Polarmuseet har mycket att berätta om den tid när lokalbefolkningen i Tromsø promenerade omkring med små isbjörnsungar i koppel. Universitetet i Tromsø är idag ett centrum för ishavsforskningen.

När vi anländer till Hammerfest tidig morgon är det förvånansvärt milda vindar som drar fram över denna världens nordligaste stad. Kaptenen på M/S Polarlys har sina aningar som snart ska bli besannade. När milda vindar möter de kalla ishavs-vindarna drar det snabbt ihop sig till oväder.

Mycket riktigt. Vi hinner knappt upp till Nordkap förrän stormen är över oss. I Honningsvåg får vi besked om att det redan blåser full storm i Mehamn och Berlevåg. Vi kommer aldrig att nå fram till Kirkenes på denna resa. Kaptenen bestämmer sig för att snabbt vända i Honningsvåg för att gå tillbaka och söka skydd i fjorden mot Alta. 30 sekundmeter på öppet hav ger inte någon drömseglats precis.

Några gånger varje år händer det att Hurtigruten tillfälligt får avbryta resan för att söka lä i någon hamn. Men annars stävar man på som man gjort i 116 år nu. Statsstödda Hurtigruten är ju regionalpolitik också, åtminstone på den nordligaste sträckan mellan Tromsø och Kirkenes, där den utgör en livsnerv varje dag året runt.

Men hur länge till? Trots sex procent fler passagerare det senaste året är det ekonomisk kris för Hurtigruten. Är den norska staten beredd att skjuta till mer pengar? Eller tvingas Hurtigruten överge Harstad, Finnsnes Skjervøy och andra hamnar? Eller bara lägga till varannan dag?

80 000 kryssningspassagerare om året, som gör ”Världens vackraste sjöresa”, ger klirr i kassan.

350 000 lokala resenärer, som gör de resor de måste göra för livsuppehället, ger bara underskott.

I Alta är äventyret över för min del. M/S Polarlys lägger till vid kaj och alla passagerare kan andas ut. Den som envisas med att vilja uppleva Kirkenes i vintermörkret kan se fram emot sex timmars bussresa.

Det lockar mig inte.

Mer läsning

Annons