Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På älgjakt med morfar

Junia är en högstadietjej, det är höstterminen, sista året. Hon bor i en by, åker buss till skolan och är inte i form när vi får syn på henne i boken ”Junia på jakt”.

Annons

Junia har lite för mycket mascara på ögonfransarna och har tappat gnistan nu när hon måste bestämma sin framtid som alla tjatar om. Luften har gått ur hela familjen. Ingen har klippt gräset på hela sommaren och garaget är fullt med bråte, pappan sitter arbetslös och apatisk vid datorn, den trötta mamman äcklas åt en bit älgkött på köksbordet. Det är morfar som rensat frysen inför höstens jakt.

Junia tar i ett anfall av desperation brorsans trimmade moppe och kör iväg. Det är första gången men hon vet hur man gör. Junia tankar oljeblandat, köper snus och bilar och vrider gasen i botten. Det är fart och action över texten som i korta meningar och rader förmedlar en känsla av förvirring och förtvivlan. Först i tredje kapitlet avslöjas familjens tragedi. I början av sommaren har Junias storebror omkommit i en trafikolycka.

Junia söker sig intuitivt till sina morföräldrar och det är hos dem, på gården, där morfar klyver ved och pratar om storfisken han fångat som Junia känner sig lite mer levande och bokens huvudtema startar. Morgan skulle ha följt morfar på älgjakten den hösten och nu vill morfar att Junia ska bli hans jaktkamrat.  Läskigt, tänker hon först men så kommer hon ihåg broderns nyfikenhet. Han ville pröva allt medan Junia varit den tveksamma och fega, en roll som hon nu vill utmana.

Författaren skildrar trovärdigt hur overklig och isolerad Junia känner sig i förhållande till kamraterna när höstterminen börjar. Det är tysta gänget hon möter och hennes förhoppning att en enda person skulle vara som vanligt besannas inte. När det kommer ut att Junia ska börja jaga och syns i tuffa kläder som morfar köpt, lossnar förlamningen och häftiga diskussioner kommer igång. Har man rätt att döda djur? Ska man överhuvudtaget äta kött om man är emot jakt? Författaren tar inte ställning utan tar upp de etiska dilemman och olika åsikter som finns samtidigt som Junias erfarenheter i jaktlaget beskrivs realistiskt. ”Somliga har lite konstig humor”, säger jaktledaren, ”men de menar inget illa”.  Livet går vidare. Junia upptäcker Jonte som lever som han lär och gärna åker bakpå hennes moppe. Författaren har själv illustrerat med fina blyertsteckningar.