Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

P-H Enblom

Varje gång jag behöver göra något hemma så tänker jag på PH.

Annons

Om det gäller problem med kallras, golvvärmen eller kanske en ny carport. Hur skulle PH göra? Om man ringde så var han alltid snabb med goda råd, hela beskrivningar om orsaker, verkan och åtgärder. När vi träffades gjorde han gärna en skiss, det blev så tydligt då. Tålmodigt, alltid pedagogiskt vänlig och med respekt trots att de flesta av oss kunskapsmässigt är pygméer i jämförelse.

PH byggde och renoverade för sig själv och många andra. Han förenade en djup och bred kunskap inom olika hantverksområden. El, vvs, plattsättning, byggnads- och finsnickeri, hållfasthet, teknik, motorer... inget var främmande för PH. Han var noggrann. Han var en estet. Närmast en konstnär. Han signerade inte det han skapade, men det bär hans signum och det äger skönhet. Man kan riktigt känna med vilken kärlek arbetet utförts.

I Per-Håkans kropp och själ rymdes så många olika kompetenser, så mycket kunskap och klokskap, inom så många områden. Han var en undantagsmänniska – en renässansmänniska.

PH älskade friluftsliv och i sin ungdom var han bland annat en djärv vattenskidåkare.

Hans sista större projekt, den vackra stugan i fritt läge på fjällkanten i Storlien hann slutföras. Något som varit omöjligt utan livskamraten och makan Katarina, som tog över arbetet när kroppen inte orkade. I stugan finns plats och där skulle familjen och vännerna samlas. Ett annat projekt som kom många till glädje är Rödöns bygdegård, där PH länge var en drivande kraft, både vid uppförandet och under driften. Det var vid en glad kväll på bygdegården, lördag 25 mars 1995, med ärtsoppa och revy, som jag första gången träffade PH.

Per-Håkan har funnits med i våra liv som en mycket kär vän och vänskapen har präglats av samtal om högt och lågt. Han hade en sällsam förmåga till inkännande förståelse och kloka råd när det var tal om känslor och relationer. Det upplevde såväl unga, som kvinnor och män. Han var en storkonsument av litteratur, brett beläst och en sann humanist. Lärdomen tog sig många olika uttryck. Man lyssnade på PH. Med glimt i ögat och sunt förnuft var han en auktoritet – men utan att vara auktoritär.

Under den långa sjukdomsperioden var Katarina PH:s stora stöd. På ett fantastiskt sätt lyckades de, trots svårigheterna, att fylla livet med glädje, kvalitet och resor till bland annat Grekland – ett land som PH tack vare Katarina kom att älska.

In i det sista planerade PH för framtiden. Nu är han borta, inte ens 61 år fyllda. Vi är många som saknar honom och hans kluriga jämtländska och varma humor. Han kommer alltid att finnas i våra hjärtan och som inspiration – och hoppfullt i våra handlingar.

Frid och kärlek över hans minne. Våra tankar går till Katarina, sonen Daniel och bonusdöttrarna Hanna och Sara.

Bengt Strokirk