Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

P-A: "Inte säkert att ett VM-guld skulle ändra något"

I helgen körs den sista VM-deltävlingen i Inzell i södra Tyskland.

Sen har isracingföraren P-A Lindström 220 mil på sig att fundera igenom en säsong som innehållit det mesta – på gott och ont.

– Det kommer att kännas skönt ... men samtidigt finns redan nu lite funderingar inför nästa säsong, säger han.

Annons

Vintern har egentligen varit bedrövlig.

Det har helt enkelt varit för varmt, både här i Jämtland och i övriga Europa. Till och med i Ryssland, isracingens förlovade hemland, har man haft problem att få till bra isar.

– Vintern har varit en katastrof. Vi har nog aldrig tränat så lite som den här vintern, säger P-A Lindström.

Ändå satte den 39-årige Frösökillen inledningsvis upp ett tempo som indikerade på en säsong i toppklass.

VM-turnén i Ryssland gick bra med stabila insatser i de fyra individuella tävlingarna – med semifinalplatsen i Blagoveshchensk som en liten höjdpunkt.

– Och den verkliga höjdpunkten var silvret i lag-VM, det kan nog dröja några år innan det händer att Sverige tar ett nytt lag silver, säger P-A som så långt hade en ganska problemfri säsong.

Men den skulle punkteras. Eller snarare, den var redan punkterad när P-A satte sig i bussen i Moskva för att styra hem mot Frösön.

Under en av VM-deltävlingarna i Ryssland stack han sig i smalbenet på en av dubbarna.

– Det hände när jag gick runt i depån ... det är faktiskt ganska lätt att man råka ut för det där. Att man går för nära helt enkelt.

Men den här gången resulterade det i ett sticksår med en pyrande infektion – som slog ut i full blom en månad senare.

– Jag fick hög feber samtidigt som underbenet svällde upp våldsamt. Det var lika grovt som överbenet, berättar Lindström som fick tillbringa tre dagar på sjukhus innan han blev utskriven.

Under tiden hade han missat VM-deltävlingen i Assen men kände sig i förra veckan frisk och redo att ge sig in i helgens kamp om SM-medaljerna.

Men tävlingen på studenternas blev inte vad P-A hade hoppats på.

– Till och börja med så vaknade jag med feber på lördagsmorgonen, och den höll i sig hela helgen. Äh ... det vill som inte riktigt ge sig det här, säger P-A.

Men ändå hade han en medalj på gaffeln, utan fallet i sista heatet hade det mest troligen blivit ett SM-silver bakom Stefan Svensson.

Eller fallet och fallet förresten, det som hände var att Posa Serenius och Daniel Hendersson touchade i varandra och Lindström som låg längst ut i kurvan fick ta smällen.

– Ja, det kändes tråkigt. Det har varit så där ett tag tycker jag, att jag råkat ut för krascher utan att jag själv orsakat dem, säger Lindström när vi når honom på mobilen på onsdagsförmiddagen.

Då befinner han sig i norra Tyskland. På väg till Inzell i södra Tyskland, där avslutas VM-serien i helgen.

– Vi har 85 mil kvar ned till Inzell, vi är nog framme på torsdag kväll och sen är det träning på fredag, säger Lindström.

Från hemmet på Frösön till Inzell är det cirka 220 mil.

En normalresa för isracingsällskapet.

– Vi började VM-säsongen med en resa till Krasnogorsk – en förort, ser ut som Körfältet ungefär, utanför Moskva. den resan är på ungefär 200 mil, berättar Lindström.

– Sen var det lag-VM i Togliati som ligger ungefär 100 mil från Moskva i riktning mot Sotji. Så innan vi var hemma i Sverige igen så hade väl bussen gått ungeför 600 mil, söger Lindström obekymrat.

Men däremellan hann ni också tävla i Blagoveshchensk?

– Exakt. Men dit flög vi från Moskva. Blagoveshchensk ligger i Amurregionen, alldeles vid gränsen till Kina. En riktigt fin stad, varje kväll där kändes som en toppenkväll i Badhusparken.

Det blev några veckor i Ryssland med andra ord?

– Ja, en månad ungefär.

Lägg därtill helgens långresa och den misasade tävlingen i Assen och alla förstår att det här är en sport som kräver sina resurser. Både i form av tid och pengar.

För de flesta inom världstoppen löser det genom att ha starka sponsorer och klubbar i ryggen.

– Alla VM-förare utom jag, Stefan Svensson och Antti Aakko som inte lever på sin sport.

Hur får ni det att gå ihop då?

– Jag, lägger asfalt på sommaren, sen sparar jag all övertid för att kunna vara ledig på vintern ... men jag har en väldigt stöttande fru, säger Lindström.

Vad skulle krävas för att ni, du och Stefan, skulle kunna leva på isracingen?

– Vi har faktiskt pratat en del om det, och vi har nog kommit fram till att inte ens ett VM-guld skulle göra särskilt stor skillnad.

– Se bara på Posa, han tog två VM-guld utan att det förändrade så mycket.

Kommer det alltid att var så tror du?

– Vet inte... det ska vara om de här yngre killarna som kommer fram nu kan nå ut och få synas mer.

– Vi har ju faktiskt ett gäng unga killar som är riktigt bra, Ove Ledström, Jimmy Olsén och Daniel Hendersson ... och det där jag sa om att det kan dröja innan Sverige tar ett lagsilver igen, kanske kan de här killarna göra något sånt.

Men ryssarna då, går de aldrig att slå?

– Det är ju väldigt svårt, det är ju i stort sett samma ryssar som går till final i varje tävling. Bland oss europeer är det Franz Zorn som lyckats ta sig till final några gånger, men inte i år ... och nu är ju Zorn skadad. Stefan Svensson var i och för sig riktigt nära att gå till final i en av tävlingarna i Blagoveshchensk.

Närmar ni er ryssarna, eller drar de ifrån?

– Kan inte säga att vi närmar oss. Men jämfört med andra europeiska nationer tycker jag att vi tagit ett lite större steg framåt ... och våra unga förare är bättre än de unga österrikarna och tyskarna.

Vad har du för mål i Inzell i helgen?

– Jag ligger elva i VM-tabellen ... det skulle vara riktigt kul att ta en eller ett par semifinalplatser och klättra till topp 10.

Och sen är det 220 mil hem igen ... hu rkommer det att kännas att sätta sig i bussen för den där sista turen hem?

– Det kommer kännas skönt.

– Men samtidigt kommer jag nog att börja fundera lite på nästa säsong också, säger P-A Lindström.

Annons