Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Otrygghet är inte modernt – bara nedbrytande

Annons

Hellre ett jobb, även om det är tillfälligt och betalar dåligt, än att vara arbetslös. Så brukar det heta när högerpolitiker ska motivera försämringar i anställningstryggheten. Retoriken är en direktimport från USA, där man länge har odlat myten om "the self made man" som börjar på botten, tar några hundår och sedan blir rikligt belönad. Problemet med denna berättelse är att den inte har något med verkligheten att göra, den sociala rörligheten i USA är extremt låg. Det är bara i Hollywood som den hunsade lagerarbetaren slutar som framgångsrik vd.

Kanske är det från den amerikanska drömfabriken som svensk höger har hämtat inspiration. För även i vårt land breder otryggheten på arbetsmarknaden ut sig. Och förändringen sker med regeringens goda minne. Trots upprepade krav från EU att regeringen måste stävja otyget med arbetsgivare som staplar olika typer av anställningar på varandra, händer ingenting. Därför kan arbetsgivare ha säsongsanställda året runt, växla mellan olika anställningsformer, hålla folk som är en naturlig del av arbetsstyrkan som timanställda.

Under det senaste året har antalet tillfälliga jobb ökat med 50 000, enligt färska siffror från Statistiska Centralbyrån. Till det kan läggas 135 000 personer som har sin anställning i bemanningsföretag. Tvärtemot vad man kan tro, är det inte bara 22-åringar som tvingas sitta hemma och vänta på att få jobberbjudanden via sms. Inom Kommunal är till exempel medelåldern för visstidsanställda 35 år.

Det finns en period i livet, ofta efter gymnasiet, när många vill vara lätta och lediga, inte binda upp sig på långa kontrakt. Men vad vi ser i dag är hur det som var tänkt att vara en tillfällig period, ungdomens glada dagar, blir ett permanent tillstånd. Man kommer inte vidare utan får hanka sig fram på diverse påhugg.

Samtidigt förskjuts maktbalansen mellan löntagare och arbetsgivare. Den som är enkelt utbytbar kommer inte att klaga på brister i arbetsmiljön. Är man en av tio som sitter hemma och hoppas på att bli inkallad till jobbet, håller man ut in i det längsta innan man sjukanmäler sig.

Att sjukskrivningarna ökar parallellt med den växande otryggheten är sannolikt ingen slump. På fredagen publicerade Arbetsmiljöverket resultatet från nya studier som visar att inhyrd arbetskraft löper större risk att drabbas psykosocial ohälsa. Slutsatserna är inte överraskande.

Inom borgerligheten finns krafter som inte är nöjd med dagens situation, utan helst vill riva ner de sista löntagarskydden. Argumenten bygger dock på myter.

Människor växer inte av att vara otrygga. Det är ingen sporre att inte veta om det blir 50, 90 eller 130 timmar nästa månad. Om lönen räcker för att betala räkningarna. Det är bara nedbrytande.