Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två världar som möts

/

Ulla Sundqvist och Bodil Henriksson åkte till Nepal för att ta del av Ullas fadderbarns kultur och vardag.
– Vi fick uppleva en helt annan värld, berättar Ulla.

Annons

Det har gått lite mer än en månad sedan Ulla Sundqvist och Bodil Henriksson från Österåsen kom hem från Nepal. Vi träffas hemma hos Ulla för att prata om resan till hennes fadderbarn Sushil Giri. En nio årig pojke, som bor med sin familj strax utanför Nepalgunj i Nepal.

Allt började med att Ulla fick en förfrågan från Plan om att åka och hälsa på sitt fadderbarn, men hon ville inte åka själv. Därför ringde hon sin vän Bodil som genast tackade ja till att följa med.

– Det var så bra organiserat, allt vi behövde göra var att ta oss till Stockholm och sätta oss på rätt flygplan, berättar de.

Sedan väntade en två veckors lång resa runt om i Nepal, sammanlagt var det 30 faddrar i olika åldrar från hela Sverige som ville träffa sina fadderbarn. Under resan besöktes olika sevärdheter och utvecklingsprojekt i landet. De berättar bland annat om byn Rautahat där det ordnats en förlossningsklinik, utanför kliniken stod två kor och en kärra.

– Det kunde ta sin tid, först skulle någon komma till kliniken för att larma, sedan skulle kärran köras iväg för att hämta den havande, berättar Bodil.

I slutet av resan anlände damerna till Nepalgunj där Sushil bor med sin familj. Hans äldre bror mötte dem vid vägen och senare visade det sig att hela byn samlats för att ta emot dem. De bjöds på fika och en grupp barn spelade upp en pjäs vars handling var emot barnäktenskap.

– Barnen stod uppradade längs skolgården och välkomnade oss, man kände sig nästan kunglig, berättar Bodil och ler.

Damerna berättar om ett fattigt land men med stor framtidstro, barnen som de mötte i skolan hade drömmar om att bli sjuksköterskor, läkare och journalister.

Sushil och hans familj bor i en lerhydda med halmtak. Ute på gården har de en egen odling som sköts av mamman, det odlas majs, lök, senapsfrön och när klimatet tillåter även ris. På gården går getter och kor och det finns även en vattenpump.

– I början kunde jag inte förstå hur människor kunde leva såhär, men ju mer vi såg av landet ju större framtidstro fick man, säger Bodil.

– Det är fint att veta att det belopp jag ger varje månad faktiskt gör skillnad lägger Ulla till.

Mer läsning

Annons