Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

OS och konkurrensen som är bra

Annons

Det är ju dagen efter en av Sveriges så viktiga playoff-matcher i kvalet till VM i Brasilien.

Borta mot Portugal. Portugal, ja jisses.

I skrivande stund vet jag inte hur det gick, den här krönikan är lämnad till tryck före match, kan bara anta att det var tufft.

Och kan bara hoppas på att Sverige har med sig ett hyfsat läge inför returen hemma på nationalarenan på tisdag. Det lär behövas.

Det enda jag absolut vet är att väldigt många i vårt land följde matchen med stort M.

Frågan bland vänner i veckan har inte varit om, utan hur och var landslagets

90 viktiga minuter skulle upplevas.

Snacket om Zlatan vs Ronaldo har pågått sen lottningen genomfördes.

Tänker att det är häftigt hur vissa idrottshändelser förenar oss.

Stora mästerskap och speciella tillfällen drar ofta miljonpublik framför tv-apparaterna, samlar kompisgäng på sportbarer, familjer och vänner sluter upp i soffan.

Johan Olssons guldlopp på femmilen under VM i Val di Fiemme i våras sågs av 1, 8 miljoner tittare. Vasaloppet samma dag följdes av var fjärde svensk.

Och det som berör de flesta mest är nog OS.

Oavsett nivå på idrottsintresse följs gärna ett olympiskt spel.

Och apropå OS, apropå att jag jobbar för Sveriges Television är en brännhet och ofta förekommande fråga för tillfället:

Hur känns det, hur blir det nu när SVT inte sänder från vinterns stora fest i Sotji?

I början av oktober publicerade tidningen Resumé en undersökning där 8 av 10 visade sig vara ovetande om att SVT inte kommer att sända OS 2014.

Efter de senaste veckornas mediebevakning vet nog de flesta att spelen, som sänts i den statliga televisionen sedan 60-talet, den här gången följs i Viasat.

Utan att vara insatt i förhandlingarna kan konstateras att SVT helt sonika inte kunde matcha MTG:s (Viasats) bud i kampen om sändningsrättigheterna.

Marknaden är öppen och det är inget nytt att fajter pågår mellan intresserade kanaler där vinnaren är bolaget med störst möjlighet att öppna plånboken.

En annan variabel är hur mycket pengar man är beredd att betala utan att plånboken får för stora hål till bekostnad av annat.

Och som svar på frågan hur det blir så tänker jag att konkurrens är himla bra.

Konkurrens får oss att utvecklas.

Gör oss lite skarpare.

Manar till ännu bättre lagarbete.

Till att försöka göra ännu bättre program.

Vara tacksam över det vi har och att inte ta något för givet.

Och jag är helt säker på att kollegorna på nu sändande kanal kommer att göra ett kanonjobb under OS.

De är ett helt gäng med kompetent och bra folk. Heja dem.

Huvudpoängen måste ändå vara att alla tittare som vill följa festen ska ha möjlighet.

Oavsett vem som sänder.

Och om nu nostalgiska tankar av typen längtar efter Jacob Hårds röst (det gör jag också, alltid!) pockar på, så häng med på förfesten. Och efterfesten.

Vinterstudion drar igång redan till helgen och sänder, förutom de två OS-veckorna, hela långa härliga vintern.

Och nu rackarns fick jag förväntansrys, sjätte Vinterstudiosäsongen väntar för mig och världscuppremiären i längd från Kuusamo är bara två veckor bort – hurra!

Tänk, vintern är snart här - utan konkurrens i min värld - årstiden som gnistrar vackrast av förväntan.

Bäst i veckan: snickrat färdigt Mitt i Naturens höstprogram om vår svenska natur och våra vilda djur - premiär torsdag 20.00!

Sämst i veckan: äsch, lite sorgligt ändå att inspelningsperioden med fantastiskt team och otroliga upplevelser är över….