Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

OS-krönika: Vad är väl korruption mot en felaktig tejp?

Annons

Ni som kan er historia minns sommar-OS i München 1972. Där inträffade terrordådet som krävde flera deltagares liv.

Man avbröt då spelen, det hölls en minnestund och efter ett uppehåll på 34 timmar fortsatte man tävlandet.

I dag säger Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att OS inte är någon plats man ska sörja på. Jag frågar mig bara. Hur ska de ha det?

Sörja eller inte sörja? Visa respekt eller inte visa respekt?

IOK springer runt just nu i OS-området och hittar en massa saker som inte platsar i den olympiska andan. Freestyleåkaren Torah Bright har klistrat på ett hjärta på sin hjälm för att hedra vännen Sarah Burke som dog för ett par år sedan.

Den slet IOK bort.

Damkronornas Valentina Lizana Wallner hyllade Stefan Liv med ett porträtt av honom på hjälmen. Fantastiskt fint tyckte jag.

Den tejpade IOK över.

Norska landslagstjejerna tävlade med svarta armbindlar för att stödja Astrid Jacobsen efter att hennes bror avled i fredags.

Dessa armbindlar vill IOK slita loss.

I dag ska Astrid Jacobsen tävla i sprinten. Tillsammans med lagledningen tog hon beslutet att tävla trots allt. Det kommer förstås bli en hyllning till sin bror och alla hoppas på en framgång.

IOK står beredda med näsdukar i målfållan efter som det finns risk att tårarna rinner när hon gått i mål.

Tårarna måste bort. OS i Sotji är ingen plats för att sörja.

Det märkligaste av allt är väl ändå att IOK blundat för alla övertramp när det gäller mänskliga rättigheter. De har blundat för alla miljöbrott och de har blundat för korruptionen.

Men tejp, klistermärken och armbindlar! Aja baja!

Jag förstod att det inte bara skulle bli sport i min bevakning från de olympiska spelen i Sotji. Men jag trodde att det skulle handla om allvarliga saker när vi skulle kliva ut från det idrottsliga. Nu känner jag mig mest bara trött på tramset.

I går landade fyra plan på Sotji flyplats. Samtliga plan innehöll ett gäng NHL-proffs. Samtidigt som de inför fyllda pressläktare tränade för första gången såg ett mindre pressuppbåd Per Spett och Ludvig Fjällström i puckelpistens final.

Tyvärr blev det bara ett finalåk för Fjällström medan Spett kom vidare från både kval och finalåk 1 som siste man. I finalåk 2 tog det dock stopp efter en grov miss och totalplaceringen blev 11:a.

Om fyra år blir det roligare i puckeln. Jag ser framför mig den då 24-årige Ludvig Fjällström kliver upp på pallen.

Den här gången var han med för att se och lära.