Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orvar Säfström: Dataspel är livskvalité

/
  • Orvar Säfström föreläser om dataspelskulturen och avlivar många myter som skapat moralpanik. ”Oron bygger på okunskap”, säger han. Foto: Sofie Wiklund

Man blir inte beroende.
Man blir inte våldsam.
Två budskap när tv-stjärnan och debattören Orvar Säfström föreläser om dataspelskultur.
­ Dataspel är bra och ger livet mer innehåll, säger han.

Annons

Orvar Säfström moderniserade ”Filmkrönikan” i SVT (2002-2006) och har också ett förflutet som filmexpert på ZTV.

Nu jobbar han minst lika mycket med dataspel som film.

Orvar Säfström har blivit talesman för den generationen som är uppväxt med tv- och dataspel.

– Det finns många duktiga i dataspelsbranschen i Sverige men när det blir debatt väljer man tv-kändisen före en okänd branschföreträdare, säger han ödmjukt.

Han föreläser om dataspel, är konferencier på branschgalor och har också jobbat med spelmusikkonserter. Under sina förläsningar försöker han punktera vanliga myter om dataspel.

– Samhällets moralpanik är inget nytt. Det får vi med jämna mellanrum när vi ställs inför något nytt som vi inte förstår. Boktryckarkonsten, Elvis, videon – det finns många exempel genom historien, säger han.

– Nu är det dataspel som skapar oro. Debatten brukar ta fart på våren eller i samband med skolskjutningar.

Sanningen är, enligt Orvar Säfström, att det inte finns några påvisbara samband mellan våldsdåd och våldsamma dataspel.

Han hänvisar till en stor studie, gjord av Secret Service, av gärningsmännen vid alla skolskjutningar i USA sedan 1974. 12 procent spelade dataspel, 23 procent läste böcker, 27 procent såg våldsamma filmer. Det som verkligen förenade dem var ett starkt intresse för vapen, säger Orvar Säfström.

En annan myt som Orvar Säfström försöker avliva är den om spelberoende.

– Det finns en term för spelberoende, ludomani, men den gäller hasardspel, säger han.

– Det finns barn och ungdomar som spelar alldeles för mycket men det är inget konstigt. Barn vill göra det som är roligt så mycket som möjligt.

– Dataspel är en kulturyttring, bland andra, men fortfarande för ny och främmande för att bli accepterad.

– Jag tror aldrig jag hört någon förälder klaga på att deras barn spelar för mycket piano eller läser för mycket böcker.

Han rekommenderar oroliga föräldrar att vara med sina barn när de spelar.

– Sitt med dem en stund och kolla vilka spel de spelar, det räcker långt. Det är okunskapen som skapar fördomar.

Han lyfter också fram Pegi, alltså åldersmärkningen av spel.

– Det finns spel med 18 årsgräns, och de är för vuxna, inte för barn. Det är inte konstigare än att det finns barnförbjudna filmer.

Till sist, en rekommendation, för den som vill ta reda på mer:

”Grand theft childhood” av barnpsykologerna Lawrence Kutner och Cheryl Olsen är en bra början.

Mer läsning

Annons