Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Örndalen var fel beslut

När beskedet kom från Miljööverdomstolen om att man inte kan godkänna länsstyrelsens dispens för etablering av ett nytt skidområde i Skorvdalen Vemhån fick vi också på något sätt en bekräftelse på att det inte står riktigt rätt till i relationen mellan stad och land.

Förutsättningarna för etablering och utveckling blir allt svårare för landsbygden i de mönster som växer fram i ett allt mer urbant sätt att tänka när det gäller samhällens funktionssätt. Vi lever i en tid som är mer polariserad än tidigare där land är land och stad är stad och så tycker man det ska det vara.

Stora investeringar i det moderna samhället ska ske i redan tättbebyggda områden. Vi som bor i Härjedalen får nöja oss med rovdjur och orörd natur om vi nödvändigtvis ska bo kvar där. Det är den svartvita syn som existerar idag och som också tyvärr tycks genomsyra delar av vår lagstiftning, en slags kolonial syn på samhällets utveckling där centralt placerade tycks veta bäst.

Det görs ibland försök att motverka den tendensen genom att man i lagstiftning inför möjlighet till dispens som kan utfärdas av lokala myndigheter och liknande som besitter bredare kunskap i lokalt samhällsviktiga frågor och som kanske på ett bättre sätt kan bedöma konsekvenser av olika beslut.

Det verkar inte ha någon större genomslagskraft. I fallet Örndalen där länsstyrelsen ansåg att 3-400 arbetstillfällen i Skorvdalen kunde vara viktigare än en örnbosättning i ett område där det finns flera andra bosättningar ansåg domstolen att det argumentet vägde lätt som en fjäder. Det sker samtidigt som andra delar av samhället anstränger sig till det yttersta med stora ekonomiska insatser för att skapa fler arbetstillfällen för unga människor som den här turistsatsningen skulle bidra till.

Det är något fel på lagstiftningen när en fråga kan hanteras på det sättet. Vi måste själva regionalt få ha stort inflytande över utveckling och investeringar. Det gäller både när vi vill investera och när vi inte tycker det är befogat av något skäl.

Miljölagstiftningen och artskyddet är en typ av försiktighetslagstiftning där det inte handlar om att ha rätt utan mer att få rätt i domstolar. Den behövs i stora delar av EU och världen men utan ett välutvecklat dispensförfarande och kvalificerad regional tillämpning kan det bli riktigt fel.

Det är inte så mycket som ska ledas i bevis utan mer ett subjektivt tyckande där såväl överklagare som domstolar sitter långt från objektet och kan ha helt andra referensramar än de direkt berörda.

Då blir det inte lag efter läge utan mer någon slags princip där ingen i den lokala befolkningen känner igen sig. Är det så vi ska forma vår framtid i Sverige.

Hoppas det går att göra om och göra rätt.

Rune Berglund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel