Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orimliga villkor för assistans

Annons

Enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) har man rätt till assistans med att sköta intima och privata behov. Att klä av och på sig, tvätta sig, gå på toaletten, att äta eller kommunicera med andra. Assistansen betyder för många svårt sjuka eller skadade att de har möjligheten att kunna leva ett liv som andra. Alternativet till detta skulle i stället bli att tvingas till ett boende på en institution eller att bli helt beroende av sina anhöriga.

Vi inom Neuroförbundet möter många av dessa människor. Våra rättsombud bistår årligen hundratals människor i samband med ansökan eller överklagan kring personlig assistans. Det handlar om personer med svåra sjukdomstillstånd som MS, stroke, Parkinsons sjukdom eller neuromuskulära sjukdomar som ALS för att nämna några. Vi vill i den nuvarande fuskdebatten kring assistans visa på människorna denna reform handlar om. Låt oss därför ge ett par exempel från verkligheten.

Anna 45 år, är ensamstående och har MS som gradvis försämras. Hon använder elrullstol, och kan inte förflytta sig varken till sängen eller toaletten. Sjukdomen har medfört att hon inte kan klä på sig eller tvätta sig på egen hand. När Anna ska äta klarar hon inte att greppa besticken. Vid måltiderna händer det att hon sätter maten i halsen. Enligt intygen från hennes neurolog har hon även kognitiva problem, som gör att hon inte inser sina svårigheter. Anna får trots detta avslag från Försäkringskassan på sin ansökan om assistans.

Kurt är i 50-årsåldern är svårt rörelsehindrad och lider av Parkinsons sjukdom. Han kan varken tvätta sig eller klä på sig. När Kurt äter kan det ta två timmar för honom att få i sig en tallrik gröt, varav halva tallriken hamnar på bordsduken på grund av hans skakningar. Fem gånger varje natt behöver han hjälp med att vända sig och med att kunna gå på toaletten. Kommunen avslår hans ansökan om assistans. De anser att Kurts fru, som har ett heltidsarbete på dagarna och reser mycket i tjänsten, ska hjälpa honom på natten.

När kommunen eller försäkringskassan bedömer hjälpbehoven så räknar de ut hur mycket tid man behöver för dessa olika behov. Det som nu hänt är att Sveriges högsta förvaltningsdomstol i en dom ansett att det endast är vissa delar av dessa behov som ska räknas, nämligen de som är tillräckligt privata för den personliga integriteten. Kommunerna och Försäkringskassan sitter nu därför och räknar på vilka av våra behov som är tillräckligt intima.

Vi anar att du som läser detta tycker att det är orimligt att Anna och Kurt lämnas utan hjälp. Vi på Neuroförbundet håller helt med dig! Vad värre är, avslagen till dem bygger på en felaktig tolkning av LSS! I propositionen, som visar lagstiftarens tanke med lagen, kan man läsa att assistans ska ges till "personer som behöver mycket omfattande hjälp eller hjälp av mycket privat karaktär". Assistans ska ges för krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär".

Detta innebär enligt Neuroförbundet att personer som Anna och Kurt, som har omfattande behov, ska kunna få hjälp av en assistent. Sveriges högsta förvaltningsdomstol har gjort en felaktig tolkning av LSS! Denna tolkning är anmärkningsvärd och lämnar nu personer som Anna och Kurt och många fler utan hjälp! Att döma människor i en redan utsatt situation till utanförskap är helt oacceptabelt och vi kräver nu att lagen följs så som det var tänkt när den stiftades!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel