Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Organiserat kaos med Bob hund

/
  • Efter att ha böjt sönder ett mikrofonstativ slängde Bob hunds sångare Thomas Öberg det över scenen. En helt normal konsert med bandet i fråga då alltså. Foto: Henrik Evertsson
  • Med pärlband runt halsen dansade estradören Thomas Öberg över scenen på lördagens konsert med Bob hund i Gamla Teatern.

Annons

Det måste erkännas att det är en tam inledning på Gamla Teatern när Bob hund masar sig upp på scenen och värmer upp med radioaktuella ”Tinnitus i hjärtat”. Redan där blir man nästan lite orolig för att Bob hund ska ha gått och blivit rekorderliga, och så fortsätter konserten sävligt framåt med både klassiker som ”Skall du hänga med? Nä!!” och den mer bortglömda ”Kompromissen”.

Men det är inte förrän ”Ett fall & en lösning” som det verkligen tar fart. Därefter levereras bland annat en stämningsfullt eskalerande ”Grönt ljus åt alla” och en energisk ”Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag; tror jag”.

Bob hund behöver inte främst en ljudtekniker när de står på scenen, för de behärskar verkligen musiken. Däremot kan det behövas en kaostekniker för att ta hand om de krossade stolarna, de sviktande kravallstaketen, och de sönderböjda mikrofonstativen som förflyttas genom luft och över golv på gamla teatern.

Efter en kort paus bjuds publiken på en sanslös energiurladdning som börjar med ”Blommor på brinnande fartyg”, tar sig vidare via ”Världens bästa dåliga låt”, ”I stället för musik: förvirring” och avslutar med ”Fantastiskt”.

Och Bob hund är just fantastiska. För ingen kan, som Thomas Öberg, balansera på kravallstaket. Inte heller kan något annat svenskt band stoltsera med en gitarrist som utför elgitarrsolon utan att ha instrumentet inkopplat i förstärkaren. Det är lätt att misstolka Bob hund som ett band med ohämmad, lekande kreativitet. När det egentligen handlar om mångbottnad och behärskad musik med stora kontraster.

Det är uppfriskande att se en moshpit på Gamla Teatern, men samtidigt lite tråkigt att se gravallvarliga miner längre bak i publiken. Bandet besökte visserligen Östersund under årets Yra, men det märks på dem att de passar bättre inomhus.

– Festivalbesökare är bara festivalbesökare, ni är individer, som Thomas Öberg ropar i ett mellansnack.

En spelning med Bob hund är lika vild och egensinnig som keybordisten Jonas Jonassons mustasch. Det finns ödmjukhet, humor, sarkasm och fascination, kort sagt en konsert man sent glömmer.

Mer läsning

Annons