Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Opinionsmätningarna har rätt – opinionen är lättflyktig

I riksmåttstock kan man om valet med fog säga att ingen vann – utom Sverigedemokraterna.

Annons

Den del av borgerligheten som tycker att man kan köra på som vanligt känner sig i och för sig som vinnare. För dem är Sverigedemokrater inte farligare än kommunister, som de säger. Som om det inte är skillnad på folk som ser allas lika värde, jag talar om vänsterpartisterna, och folk som ser till ursprung och/eller hudfärg innan de bedömer eller behandlar folk.

Men det fanns faktiskt vinnare – opinionsinstituten. Vi som höll på sossarna och det rödgröna blocket hoppades in i det sista på en vändning, och på att mätningarna visade fel. Men utslaget i valet var tydligt. Mätningarna stämde. Till en del kan de nog ha bidragit till resultatet. Hur det än är så är det lätt att den osäkre väljaren drar sig till den som verkar bli vinnare. I övrigt kan vi inte säga annat än att mätningarna har god blick över opinionsläget.

Om då detta är sant, så måste vi fråga oss vad som hänt i opinionen. Hur kan ett underläge för de borgerliga på 20 procent vändas till ett överläge på bara ett par år. Hur lättrörlig är då inte opinionen!

Hanteringen av finanskrisen i all ära. Det faktum att många inte drabbats alls utan i stället tjänat på både skattesänkningar och räntesänkningarna i krisens spår är kanske den viktigaste faktorn. Men speciellt behandlingen av industrikrisen förtjänar kritik och ogillas av många. Så det förklarar inte hela förändringen. Det rödgröna samarbetet är möjligen viktigare, liksom en impopulär partiledare. Men popularitet växlar ju!

Det är lättare att förklara raset sen i våras. Vare sig de rödgrönas oppositionsbudget eller deras valmanifestet – regeringsplattformen som det kallades – togs emot väl av väljarna. För lite konsekvens i form av ideologisk tydlighet typ: Välfärd går före skattesänkningar, kombinerades med en del ofärdiga förslag som oroade många trots att bara en procent skulle få högre fastighetsskatt och väldigt få skulle beröras av den ofärdiga förmögenhetsskatten.

Ännu när SCB:s stora mätning kom i juni – med majsiffrorna – hoppades jag att det skulle gå vägen även om andra senare mätningar visade något annat. Men mätningarna fick rätt. Frågan är då vilka slutsatser vi ska dra av detta. Från borgerligt håll gör man som 1991, man räknar ut Socialdemokratin en gång för alla, som något som tiden runnit ifrån. Tio år senare styrde sossar i nästan alla EU-länder. Jag ser förvisso många problem för arbetarrörelsen de närmaste åren, men de borgerliga ska inte känna sig för säkra. De har vunnit en stor framgång genom att precis som 1979 upprepa sin valseger. Sant är att allt färre röstar på Socialdemokraterna med automatik.

Men lika sant är att med en opinion som svänger lika mycket som de tillförlitliga opinionsmätningarna visar, så finns ingen anledning att tro att Socialdemokraterna nu är uträknade för gott – oavsett varför opinionen svängde inför valet. Idén om ett samhälle med små klyftor och där också den sjuke och arbetslöse ska ha sin plats och sina chanser, har ett starkare stöd än valresultatet visar. Det lär med tiden gå upp för fler att Moderatledare Reinfeldts stöd för ideal som dessa, bara är läpparnas bekännelse.

Svante Säwén