Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Opinionskänslige Reinfeldt

Annons

Man kan – som jag gör – anklaga Moderatledaren sedan snart tio år – Fredrik Reinfeldt – för att säga ett och göra ett annat. Men man kan inte anklaga honom för att vara oskicklig i det politiska spelet.

När Reinfeldt hamnar lite snett, som med den senaste budgetens skattesänkningar, korrigerar han sig snabbt. För den delen är det säkert smartare att gå till val med en skattesänkning som folk märkt av i plånboken, än en som kommer efter valet. Men höstens sänkning togs med säkerhet inte emot i opinionen som Reinfeldt hade hoppats.

Alltför många sa att det hade varit bättre med mer pengar till skola, vård och omsorg.

I den meningen är Reinfeldt snabb att korrigera sig. Nu vill han ha en valrörelse där han själv levererar till välfärden med oförändrad skatt, medan de rödgröna går fram med höjda skatter.

I det sistnämnda får han rätt. Även om det inte handlar om höjd skatt på löner annat än för de rikaste, så behöver inte minst Socialdemokraterna höja skatter för att återställa det Reinfeldts moderater har rivit ner.

Samtidigt försvårar man för sossarna att gå vidare. Dessa får när de accepterat att inte höja det femte jobbskatteavdraget om det nu drivs igenom riksdagen, svårare att finansiera reformer när Reinfeldt nu säger att han inte ska lägga fram en sjätte sänkning som vallöfte. I och för sig blir detta ett erkännande av vad vi redan vet: Det oegentliga namnet, jobbskatteavdrag, är varken ett avdrag eller jobbskapande.

Även om sambanden i sak finns kvar, blir det lite otydligare för väljarna om de rödgröna inte entydigt kan gå till val på välfärd eller skattesänkningar. Det är med säkerhet tanken bakom Reinfeldts utspel.