Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst har EU råd att arbeta

Har vi råd att arbeta? Det kan tyckas vara en retorisk fråga, men socialdemokraten Ernst Wigforss fråga behöver åter ställas. När den borgerliga regering som gick till val på jobben nu ger upp inför krisen, så gör det med samma motivering som de borgerliga hade för 80 år sen när allt gick snett efter den börskraschen.

Annons

Den här frågan lär bli stor i hela EU inför valet i juni. Rött står mot blått i hela Europa.
Inför valet till EU-parlamentet i juni har vi sen länge en tydlig vänster-högerfråga, nämligen att ursprung inte ska avgöra lönen. Den som kommer från ett land till ett annat för att jobba ska inte ha lägre lön för det.
På det viset skyddas samtidigt arbetare i det land där jobbet utförs från lönedumpning. Rätten att ta strid för denna princip är viktig och de svenska facken LO och TCO träffade i veckan statsminister Reinfeldt, m, för att försöka få honom att agera för denna sak genom ett förändrat utstationeringsdirektiv. Föga förvånande blev svaret nej. Och socialdemokratin har därmed en vinnande fråga inför EU-parlamentsvalet. Principen om lika lön för lika arbete har starkt stöd bland svenskarna. Men frågan är om inte vi i och med det senaste toppmötet i Bryssel fick se en ännu tydligare vänster-högerfråga skapas.

Det handlar om hur den djupa krisen ska mötas. Är det verkligen klokt att i djupaste kris tänka mer på statens budgetbalans än på att bekämpa arbetslösheten?
När EU agerar gemensamt är risken för att stimulanserna bara försvinner utomlands väldigt liten. Det visade den tidigare finansministern Allan Larsson, s, redan i tidigt 90-tal i ett arbete för europeiska socialdemokraters parti.

När EU agerar i samförstånd med USA är möjligheten att nå kraftig effekt av de gemensamma insatserna betydligt större än annars.
Sverige har genom i grunden starka statsfinanser, till skillnad från 1994 då räntorna stack i väg, till och med viss nationell rörelsefrihet.
Det är fel av regeringen att inte agera snabbt. Och det är fel av EU:s ledare att inte agera gemensamt.
Här har socialdemokraterna i alla EU-länder en möjlighet att gemensamt ta strid för en aktiv krisbekämpning i syftet att rädda jobb som annars riskerar att slås ut i onödan.

Ann-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja skriver i sin veckoanalys om värdet av att spara, men också av värdet av att spara på rätt sätt så att man inte förlorar pengar på kuppen.
Hon citerar Ernst Wigforss som i pamfletten Har vi råd att arbeta från 1932 skrev: ” Kan någonting bättre svara mot hela samhällets intresse än att låta det allmänna sätta igång arbeten, då de enskilda företagarna inskränker sin verksamhet och inte anser det lönande att anställa arbetskraft i samma utsträckning som förut? Men mot förslaget att på detta sätt bereda arbete åt de arbetslösa sätter de borgerliga partierna sitt krav på sparsamhet i det allmännas utgifter. (-). Vi har inte råd att skaffa arbete åt så många som vi skulle önska, ty samhällets tillgångar är begränsade. Kristiden tvingar till en sparsamhet större än den vanliga, och det är detta tvång att spara, som förbjuder oss att skapa arbetstillfällen i den av socialdemokratin önskade omfattningen. (-)

Inför den växande arbetslösheten skulle medborgarna alltså bekymrat men undergivet säga till varandra: Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta.  Det finns intet folk med sitt sunda förnuft i behåll, som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta dårhusmässiga slag.”
Klok karl den där Wigforss.

Mer läsning

Annons